Mellan 2018 och 2022 vårdade Läkare Utan Gränser fler än 19 500 överlevare av sexuellt våld i Centralafrikanska republiken. Den nya rapporten ”Osynliga sår” visar att sexuellt våld går långt utöver konflikten i landet. Den stora majoriteten av överlevare kände sin förövare.
‒ Sexuellt våld i Centralafrikanska republiken är ett tabubelagt akut folkhälsoproblem som inte enbart kan betraktas som ett konfliktrelaterat problem, säger Khaled Fekih, ansvarig för Läkare Utan Gränsers insats i Centralafrikanska republiken (CAR).
I rapporten "Osynliga sår" analyserar Läkare Utan Gränser kvantitativ data från ett dussintals projekt och akutinsatser som organisationen stöttar eller driver i CAR. Allt fler överlevare av sexuellt våld har haft tillgång till stöd under de senaste fem åren, men det finns fortfarande stora luckor. Det handlar om allt från heltäckande till grundläggande sjukvård, från psykiatrisk vård för komplicerade fall till inledande psykosocialt stöd. Överlevare saknar också tillgång till skydd samt socioekonomiskt och juridiskt stöd.
‒ Patienter stöter på många hinder för att söka vård i tid, som rädsla, brist på transportmedel eller resurser och ineffektiva vårdvägar, säger Liliana Palacios, Läkare Utan Gränsers hälsorådgivare. På vissa platser tog Läkare Utan Gränser emot patienter som hade rest flera mil, vilket innebär mycket långa resor på dåliga vägnät i landet. Ibland sökte patienter vård först flera år efter de har utsatts.
Väldigt få döms
Sexuellt våld i CAR går långt utöver konflikten i landet. Läkare Utan Gränsers femåriga analys visar att en minoritet av angriparna var beväpnade (ungefär 20 procent) och den stora majoriteten kände sin förövare (ungefär 70 procent). Tyvärr är det väldigt få som döms för sina handlingar. Samtidigt möter överlevare stigmatisering och andra hinder för att fortsätta leva ett normalt liv. För att hjälpa dem att återintegreras i samhället och inte bli straffade när de söker hjälp behöver överlevare av sexuellt våld tillgång till juridiskt stöd och socioekonomisk hjälp.
‒ Trots en viss positiv utveckling under de senaste fem åren är det fortfarande många som inte anmäler att de har utsatts för sexuellt våld eller söker vård, säger Khaled Fekih. Vi vet att de patienter som vi tar emot fortfarande bara är toppen av ett isberg. Mer konkreta åtgärder krävs både av regeringen och andra nationella och internationella humanitära organisationer för att förändra situationen.