Hoppa till huvudinnehåll

Vår historia

läkare utan gränsers ordförande James Orbinski står på scen bakom ett podium.
Foto: Patrick Robert
James Orbinski, internationell ordförande 1999, tar emot Nobels fredspris med juryns motivering: "som ett erkännande av organisationens banbrytande humanitära arbete på flera kontinenter".

Så började det

Läkare Utan Gränser, på franska Médecins Sans Frontières (MSF), grundades 1971 i Frankrike av en grupp journalister och läkare. Deras mål var att skapa en oberoende organisation som fokuserar på att snabbt, effektivt och opartiskt leverera akut medicinsk hjälp. En organisation som höjer sin röst om övergrepp och missförhållanden, och sätter människor före politik.

När organisationen grundades bestod den av 300 frivilliga: läkare, sjuksköterskor och annan personal, inklusive de 13 grundande läkarna och journalisterna.

Läkare Utan Gränser grundades med övertygelsen att alla människor ska ha tillgång till sjukvård oavsett kön, etnicitet, tro eller politisk tillhörighet, och att människors medicinska behov väger tyngre än respekten för nationsgränser. Grundprinciperna för Läkare Utan Gränsers arbete beskrivs i vår charter, som utgör ett ramverk för all vår verksamhet.

Viktiga milstolpar i vår historia

 

Paris 1971

En grupp franska läkare och journalister bildar Läkare Utan Gränser, den dittills första icke-statliga organisationen som enbart ägnar sig åt humanitärt medicinskt arbete.

Thailand 1975

Läkare Utan Gränser drar igång sin första stora insats i ett flyktingläger i Thailand, dit hundratusentals kambodjaner flytt undan Röda khmerernas skräckvälde.

Afghanistan 1980

Läkare Utan Gränser anländer precis efter att Sovjet har invaderat landet. Teamen korsar gränsen i hemlighet och färdas i veckor på hästar för att nå fram till områden med många skadade.

Etiopien 1985

Stora delar av befolkningen svälter. Läkare Utan Gränser protesterar mot att regimen tvångsförflyttar hundratusentals människor och nekar dem humanitär hjälp. Protesten leder till att teamen måste lämna landet.

Somalia 1991

Läkare Utan Gränser bistår med humanitärt stöd till befolkningen i samband med inbördeskriget. I Mogadishu är man den enda internationella hjälporganisationen på plats.

Kurdistan 1991

Läkare Utan Gränser inleder sin största akutinsats någonsin i samband med stödet till kurder i Turkiet, Iran och Jordanien som är på flykt undan den irakiska armén.

Rwanda 1994

Läkare Utan Gränser stannar kvar i Rwanda under folkmordet och är också de första att tala om ett folkmord. Under appellen ”Läkare kan inte stoppa folkmord” försöker man få det internationella samfundet att sätta stopp för dödandet.

Srebrenica 1995

Som enda organisation har Läkare Utan Gränser ett team på plats i den av FN utropade ”skyddade zonen”. Dag för dag ser teamet hur de bosnienserbiska styrkorna närmar sig staden, och hur FN och omvärlden underlåter att agera. Så småningom mördas 7 000 bosnienmuslimska män och pojkar. Senare vittnar Läkare Utan Gränsers team inför det franska parlamentet och anklagar då både FN och omvärlden för att med sin passivitet ha bidragit till händelserna.

Tjetjenien 1995

Läkare Utan Gränser bistår befolkningen i Tjetjenien, liksom i angränsande Ingusjien och Georgien, med humanitärt stöd.

Norge 1999

James Orbinski, Läkare Utan Gränsers internationella ordförande, tar emot Nobels fredspris. I sitt tal vänder han sig direkt till Rysslands ledare och fördömer våldet mot civila i Tjetjenien. Här kan du läsa James Orbinskis tal.

Thailand 2000

Läkare Utan Gränser börjar ge antiretroviral behandling till människor med hiv/aids. Inom ett år har man startat liknande projekt i flera andra länder i Asien och Afrika.

Liberia 2003

Inbördeskrigen rasar i både Liberia och Sierra Leone. Hundratusentals är på flykt och befolkningen utsätts för brutalt våld. Läkare Utan Gränser bistår flyktingar i båda länderna liksom dem som flytt till grannländerna.

Darfur 2004

Hundratusentals människor har flytt undan våld och förföljelse. Läkare Utan Gränser påbörjar en insats som ska komma att bli en av organisationens största under de följande åren.

Sverige 2004

Läkare Utan Gränser inleder sitt första projekt i Sverige – att ge vård till papperslösa flyktingar. Verksamheten lämnas över till Röda Korset 2006.

Asien 2005

En fruktansvärd tsunami drabbar sydöstra Asien. Det stora engagemanget hos allmänheten gör att Läkare Utan Gränser för första gången får mer öronmärkta gåvor än man tror sig behöva. I Sverige kontaktas givare för att tillfrågas om gåvan får användas till andra akuta kriser.

Niger 2006

Så kallade Ready-to-use-foods revolutionerar behandling av undernäring. 65 000 undernärda barn behandlas i Niger varav runt 90 procent blir friska.

Kongo-Kinshasa 2008

Konflikten i östra Kongo förvärras och hundratusentals människor är på flykt. Läkare Utan Gränser är en av få internationella organisationer på plats.

Etiopien 2008

En ny undernäringskris drabbar landet och Läkare Utan Gränser gör en av sina största insatser genom tiderna.

Haiti 2010

En fruktansvärd jordbävning mer eller mindre ödelägger huvudstaden Port-au-Prince och cirka 220 000 människor mister livet. Läkare Utan Gränser kan snabbt komma igång med akuta kirurgiska insatser. Ett halvår senare bryter en koleraepidemi ut och trots den stora närvaron av hjälporganisationer dör ytterligare flera tusen människor.

Afrikas horn 2011

I Somalia är hungerkatastrofen ett faktum och människor flyr till Kenya och Etiopien. Läkare Utan Gränser finns på plats i flyktinglägren och kan senare även bistå befolkningen på plats i Somalia.

Syrien 2012

I juli börjar Läkare Utan Gränser driva medicinska program inne i Syrien. Teamen sätter upp tre fältsjukhus i norra Syrien där man jobbar utan den syriska regeringens tillstånd för att undsätta befolkningen som drabbas av den eskalerande konflikten.

Sydsudan 2013

Läkare Utan Gränser utökar snabbt insatserna i Sydsudan när strider bryter ut i slutet av året. I april 2014 kritiserar Läkare Utan Gränser FN:s fredsbevarande styrka för att visa ”skamligt ointresse” för de inhumana levnadsförhållandena som internflyktingar i Juba lever i.

Ebola 2014

I mars börjar Läkare Utan Gränser sina insatser i Guinea mot vad som beskrivs som ”en ojämförlig ebolaepidemi”. Världshälsoorganisationen WHO menar att Läkare Utan Gränser överdriver faran. Teamen i Västafrika fortsätter öppna ebolacenter och i slutet av året har man behandlat fler än 5000 patienter. Fjorton anställda på Läkare Utan Gränser och hundratals fler hälsoarbetare förlorar sina liv i utbrottet.

Flyktingkris 2015

Tillsammans med Migrant Offshore Aid Station (MOAS) startar i maj Läkare Utan Gränser en räddningsinsats i Medelhavet. Inom en månad lanserar vi tre båtar med utrustning och läkemedel för att göra livräddande insatser samt behandla patienter som drabbats av uttorkning, brännskador, allvarlig solbränna och nedkylning

Rohingyer på flykt 2017 

Det militära våldet eskalerar hastigt i Myanmar och över 750 000 människor från folkgruppen rohingya flyr till Bangladesh. Läkare Utan Gränser utökar snabbt insatserna i de stora flyktinglägren genom att genomföra massvaccinationer och bistå med primär- och sekundärvård samt vård för psykisk ohälsa. 

Cyklonen Idai 2019 

Tre dagar efter cyklonen Idai nått Moçambique, Zimbabwe och Malawi inleder Läkare Utan Gränser en katastrofinsats. Teamen behandlar bland annat patienter med kolera, distribuerar vatten- och sanitetskit och hjälper till att reparera flera skadade vårdcentraler för att säkra deras funktionalitet.

Covid-19-pandemin 2020

Ett utbrott av ett nytt coronavirus förvandlas till en världsomspännande pandemi, där Covid-19 smittar nästan 85 miljoner människor och kräver nästan 2 miljoner liv bara under 2020. Läkare Utan Gränser startar nya projekt - både i länder där vi redan är på palts och i länder där aldrig tidigare behövts.  Vi uppmanar också läkemedelsföretagen att inte tjäna pengar på pandemin och regeringar i rika länder att arbeta för att vaccintilldelningen blir rättvis och jämlik.