Hoppa till huvudinnehåll

Väntan är över

Publicerad 31 mars 2017
Sanna Sjöberg som ska till Khost, Afghanistan, har packat sitt röda spädbarnsstetoskop.
Foto: Sanna Sjöberg
Mitt lilla röda spädbarnsstetoskop är packat.

I morse blev jag avsläppt på flygplatsen i Sundsvall och nu på väg till Khost i sydöstra Afghanistan. I mitt huvud trängs tankar kring att sakna allt och alla hemmavid med upprymdhet över att äntligen vara på väg! 

Att förbereda sig för en vistelse fyra månader i Afghanistan har varit lika delar panikläsning av information om landet och ”min-väska-är-för-liten”-frustration, som tid spenderad med nära och kära.

När en ska realisera drömmar överhuvudtaget, och kanske ännu mer sådana en haft i flera decennier, finns alltid ett mått av ”är jag verkligen redo för detta?”. Jag har fått veta en hel del om projektet, men det är svårt att veta vad det innebär i förväg. På sjukhuset jag arbetar i Sverige har vi ungefär 2 000 förlossningar per år och jag är på väg till ett kvinnosjukhus där det föds kring 2 000 barn per månad. Hisnande siffror helt enkelt. Jag har nött guidelines, haft handover/peptalk med brasilianska barnläkaren Katia som var där senast och packat med mitt lilla röda spädbarnsstetoskop.

Trots att jag är så förberedd jag kan vara är jag ändå rädd för tusen saker; hur jag ska lyckas samarbeta på ett bra sätt med den nationella personalen som till stor del bara talar pashtu och i en kultur där mycket få läkare är kvinnor, hur jag ska stå ut med extremt begränsade resurser och dess konsekvenser, jag är till och med rädd att misslyckas med mellanlandningen i Dubai trots en steg-för-steg-instruktion och minutiöst planerade dagar...

Det lär oavsett bli ett äventyr.