Hoppa till huvudinnehåll
En pappa med sina tre barn.
Publicerad 30 augusti 2023

Skabbutbrott: ”Det har blivit en mardröm”

Foto: Farah Tanjee
Hela Ajmot Ullahs familj lider av skabb: "När vi blir svårt sjuka kan vi inte få den vård vi behöver."

Bristfälliga levnadsförhållanden gör det svårt att få bukt med de senaste utbrotten av skabb i världens största flyktingläger i Bangladesh. Sjukdomen påverkar de boende både fysiskt och psykiskt. Våra team är överväldigade.

I sex år har rohingyer levt i överfulla läger i Cox’s Bazar med begränsade möjligheter till utbildning och tillgång till grundläggande förnödenheter.

Ajmot Ullah är 26 år och har bott i Cox’s Bazar sedan 2017. Precis som de nästan en miljon rohingyer som bor i flyktinglägren har han ingen laglig rätt att arbeta och är nästan helt beroende av humanitärt stöd för sin överlevnad.

Men det humanitära stödet täcker inte alla behov.

— När vi blir svårt sjuka kan vi inte få den vård vi behöver eftersom vi inte får besöka vårdcentraler utanför lägren, säger Ajmot.

— Alla typer av sjukdomsutbrott försvårar vår situation och våra levnadsförhållanden i lägren.

Ökat antal patienter med skabb

Skabb är ett exempel på ett sådant sjukdomsutbrott. Hudsjukdomen orsakas av ett kvalster som borrar sig in i det övre lagret av huden där den lägger sina ägg. Detta orsakar en intensiv klåda och utslag.

— Min fru hade skabb för några år sedan. Hon tog sig till en av Läkare Utan Gränsers kliniker, fick vård och till slut blev hon bättre. Men nu lider hela min familj av skabb igen. Vår fyraåriga son har haft det sedan december förra året. Först fick han utslag på handen vilka sedan spred sig till hela kroppen, säger Ajmot.

— Vi lade pengar på läkarundersökningar och mediciner. Efter det blev han bra ett tag, men skabben kom tillbaka! Han sover dåligt, har ont och hela hans kropp kliar, framför allt på natten. Mina andra två söner har också skabb nu, likaså jag och min fru. Det har blivit en mardröm för vår familj.

En hand med handske håller i en hand med skabb.
Foto: Farah Tanjee
En läkare undersöker en patient med skabb på Läkare Utan Gränsers klinik i Jamtoli.

I över ett år har vi tillsammans med andra organisationer försökt hantera utbrotten av skabb i lägren. Nu har antalet patienter överstigit vår kapacitet.

— Vi får in cirka 750 till 800 patienter om dagen när vi egentligen bara har kapacitet för att ta emot 600 till 700 patienter, säger Kawsar som arbetar som läkare på vår klinik i Jamtoli-lägret i Cox's Bazar.

Svåra levnadsförhållanden bidrar till utbrotten

Det ökade antalet skabbpatienter är direkt kopplat till de svåra levnadsförhållanden som råder i lägren, där människor bor tätt på små ytor och saknar tillgång till rent vatten.

— Smitta sprids fort i de tätbefolkade lägren. Att få bukt med skabbutbrotten är en stor utmaning, säger Kawsar.

Taher är 18 år och student. Han har haft skabb i en och en halv månad. Han berättar hur svårt det är att hålla god hygien.

— Jag vet att det är viktigt att tvätta sig ofta och inte dela kläder när man har skabb, men jag bor med sex andra killar och vi delar rum och sängar. Det finns inte tillräckligt med plats. Nu delar vi skabb också.

En man står vid ett bord vid vilket en blåklädd man sitter med mediciner framför sig.
Foto: Farah Tanjee
Patienter hämtar ut mediciner mot skabb på Läkare Utan Gränsers klinik i Jamtoli.

Försämrad psykisk hälsa

Ajmot Ullah ser trött ut under sitt besök på kliniken i Jamtoli tillsammans med sin familj.

— Mina yngsta söner lider av klådan på natten, de skriker och gråter. Jag kan inte sova. Jag står inte ut med att de lider så, säger han.

— Jag känner mig hjälplös som pappa. Jag har inte råd att besöka en kvalificerad läkare. Men så hörde jag om Läkare Utan Gränsers klinik och sökte mig hit.

Många patienter delar Ajmots oro. Att familjemedlemmar blir smittade om och om igen har stor påverkan på den psykiska hälsan.

— Jag har haft skabb i ett år nu. Jag började sova på dagen och fick ångest, säger Dil Nawas.

På Läkare Utan Gränsers kliniker i Jamtoli och Hakimpara jobbar sex sjuksköterskor på centren som är dedikerat just till behandling av skabb. Varje sjuksköterska kan träffa upp till 100 patienter dagligen.

— Vi kan inte tillgodose alla patienters behov, säger sjuksköterskan Hafiza Akher. Vi måste ofta hänvisa patienter till andra kliniker i närheten.

Bortglömd kris

Rohingyers situation i Bangladesh har blivit en så kallad bortglömd kris. Det är ett skört läge där nedskärningar i finansiering lätt kan förvärra situationen. Redan i nuläget täcker de ideella organisationernas stöd knappt behoven. Den bristfälliga tillgången till vård är speciellt oroväckande. Skabb är en sjukdom som lätt ska kunna behandlas inom primärvården men på många kliniker inne i lägren finns inte rätt behandling tillgänglig.

— Skabb är en försummad sjukdom. Läkare Utan Gränser kan inte bekämpa sjukdomen själva i lägren. Behandling mot skabb borde vara tillgängligt på alla kliniker inne i lägren, säger Kawsar.

— Fler aktörer behöver trappa upp sina insatser.