När insulinet tar slut tar livet slut
För sjunde dagen i rad tvingas vi informera patienterna med diabetes som kommer för att hämta sitt insulin att det tyvärr inte kommit någon leverans än.
Som diabetiker i ett flyktingläger är det svårt att självständigt sköta sin behandling. Det är ingen som har ett kylskåp i sitt tält/skjul att förvara insulinet i som blir förstört i den 35-gradiga värmen. I vår region är det en annan aktör än Läkare Utan Gränser som ansvarar för att förse regionen med insulin. De levererar det sedan till vår klinik för att distribueras till våra patienter. Dagligen kommer 13 personer till mottagningen, vi mäter deras blodsocker och bestämmer hur mycket insulin de ska få idag.
I Sverige ges fyra till fem doser per dag, alternativt om man har en pump så får man kontinuerligt insulin dygnet runt, allt för att blodsockret ska ligga så jämt som möjligt över hela dagen. I Maban i Sydsudan får de endast en dos per dag, det är svårt att motivera patienterna att komma flera gånger om dagen. Detta innebär såklart en stor risk för patienterna som utvecklar komplikationer i både blodkärl, njurar, hjärta och ögon när sockret inte är under kontroll.
"Det är ingen som har ett kylskåp i sitt tält/skjul att förvara insulinet". Foto: Marie Inhammar.
Just nu är det största problemet dock inte att de bara kan få en dos om dagen. Just nu är det krisläge för det finns inget insulin alls. Sköterskan mäter blodsockret. ”High”, alltså så högt att apparaten inte ens kan mäta. Vi kontrollerar ketoner i urin, för att se om bristen på insulin försatt kroppen i ett livshotande svälttillstånd. Inga ketoner än! Phuh! Skönt! Välkommen tillbaka imorgon så kollar vi igen.
Men vad händer när de vet att det inte finns något insulin att hämta? Skulle du ta den långa vandringen till kliniken bara för att bli besviken och knata hem igen? Särskilt om ditt blodsocker ligger skyhögt så att du känner dig lite svag och illamående?
Efter tre veckor utan insulinleverans så har våra tretton patienter med diabetes minskat till tio. Tre människoliv som kunde räddats med något så enkelt som insulin. Världen är orättvis.
Lyckligtvis har vårt huvudkontor i Juba beslutat att vi ska få ha ett eget litet reservförråd av insulin. Så nästa gång som leveranserna uteblir behöver förhoppningsvis konsekvenserna inte bli lika förödande!
