Hoppa till huvudinnehåll

"Den första kulan träffade en 13-årig flicka"

Publicerad 9 februari 2018

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Christelle på Batangafo-sjukhus i Centralafrikanska republiken.

Christelle på Batangafo-sjukhus i Centralafrikanska republiken. 

I början av september förra året öppnade beväpnade män eld inne på Batangafo-sjukhus och dödade en 15-åring och ett barn. Två andra personer skadades, bland dem Christelle.

"Jag heter Christelle och är 24 år gammal. Jag föddes i Batangafo.

När striden började den 29 juli i flyktinglägret på kullen, flydde jag och min familj till sjukhuset. Det var där jag befann mig fredagen den 8 september. Jag hade gått för att hämta vatten från brunnen vid sjukhusets baksida. Jag hade redan fyllt en 25 litersdunk och kommit tillbaka för att fylla den andra, när de beväpnade männen kom. De var sju stycken, och fyra av dem hade vapen.

De ropade, ’du där’ så jag höjde mina armar och ropade ’Jesus!’. Men när jag sänkte armarna började de skjuta. Den första kulan träffade en 13-årig flicka. En kula träffade min fotled. Jag föll till marken och de fortsatte skjuta. En annan kula träffade ett barn på två, tre år som befann sig i ett skjul bredvid sjukhuset. Barnet dog omedelbart.

Efter en stund gick de väpnade männen. Den 13-åriga flickan sa till mig ’de har gått, vi måste ta oss in i sjukhuset!’. Jag försökte stå upp men mitt ben ville inte bära mig, så jag hoppade på det andra benet tills vi kom fram till dörren. Personalen på sjukhuset tog mig till akuten där de la om såret. Men det fortsatte blöda. Kirurgerna berättade för mig att kulan träffat benet och att jag skulle behöva en operation och bli inlagd på sjukhuset. Jag var sängliggande i några dagar. Med alla människor som sökt tillflykt på sjukhuset var det inte lätt att vila, det var mycket ljud och det gjorde mig yr."

- Christelle, Batangafo, Centralafrikanska republiken.

Christelle och hennes familj lämnade sjukhuset strax efter jul och åkte tillbaka hem. Hon mår bättre men har fortfarande ont i hälen där kulan träffade, speciellt när hon går. Såret har ännu inte läkt helt.

Relaterade nyheter

Neonantalavdelningen på sjukhuset Castor, Centralafrikanska republiken.
Centralafrikanska republiken

Var fanns världen jag drömde om?

"Den senaste tiden har varit relativt lugn. Men bara några dagar innan jag skulle åka hem bröt strider ut igen i Bangui."
- Kariantti Kallio, Centralafrikanska republiken.

En mamma och hennes barn vid ingången till Castor sjukhus, Centralafrikanska republiken.
Centralafrikanska republiken

En första gång för allting

"Har du någonsin gjort en autotransfusion i fält? Inte jag heller. I teorin är det en lysande idé. En blodtransfusion fast med det egna blodet. Låter det enkelt? Det är det inte!" 
- Kariantti Kallio.

Vårdcentralen som vi stöttar i Elevage, Centralafrikanska republiken.
Centralafrikanska republiken

”En dag kommer ingen finnas kvar här”

I våras blossade våldet återigen upp Bambari i Centralafrikanska republiken. Nu kontrollerar två grupper varsin sida av staden, med floden Ouaka som gräns. Civilbefolkningen är de som drabbas hårdast av konflikten.

Den nyblivna mamman Clara tillsammans med sin nyfödda bebis, som förlöstes med kejsarsnitt på Castor sjukhus, Centralafrikanska republiken.
Centralafrikanska republiken

Tillbaka till rutinerna

"Efter att vi lämnat sjukhuset fortsatte striderna till sent på kvällen innan de slutligen upphörde. Till min stora lättnad var patienterna och personalen säkra."
- Narkosläkaren Kariantti Kallio.