Hoppa till huvudinnehåll

Att hålla flickan vid liv

Publicerad 19 januari 2018
Den lilla flickan som kom till kliniken i Sydsudan.
Foto: Marie Inhammar
Den lilla flickan som kom till kliniken i Sydsudan.

En eftermiddag bärs en liten flicka på 1,8 kilo in på kliniken. Hon är en vecka gammal. Kvinnorna som kommer med barnet berättar att modern dött under hemförlossningen.

Modern hade gått på mödravårdskontroller på Läkare Utan Gränsers klinik, men när det blev dags för förlossning var det stora översvämningar som stängde in familjen och de kunde inte ta sig hit. De bor en dags vandring bort. Varför modern avled i samband med förlossningen får jag ingen klarhet i. Men flickan lever!

Jag gör en kroppslig undersökning och inser att hon har hög feber, ögoninfektion och blodförgiftning. Hon är trött och slö och har inte fått ordentligt med mjölk. En annan kvinna i familjen som har ett barn på ett år har försökt amma flickan, men inte haft tillräckligt med mjölkproduktion i brösten.

Flickan får antibiotika och terapeutisk mjölk för undernärda barn som vi spär ut med tanke på flickans låga vikt. Efter fjorton dagar mår hon bra, växer långsamt och skulle kunna skrivas ut från kliniken, men vad ska hon få för föda hemma? Vi har gjort vårt bästa för att stimulera bröstmjölksproduktionen hos kvinnan som tagit sig an barnet, men det kommer inte många milliliter.

Jag blir förtvivlad

Modersmjölkersättning finns inte att köpa i Maban eller Doro även om man skulle ha pengar. Vi har sett att getmjölk är en nödlösning som många använder, men de barnen brukar till slut hamna på vår undernäringsavdelning, svårt sjuka, då getmjölk inte alls innehåller tillräckligt med energi eller näringsämnen för att få en bebis att utvecklas och växa.

Det beslutas att försöka flyga hit ersättning från huvudstaden Juba, men inte ens där finns det just nu att få tag på. Dagarna går och kvinnan börjar tröttna på att vara på kliniken. Hon har flera barn hemma som behöver tas omhand och efter översvämningen är det mycket som måste ordnas.

Slutligen lyckas vi få en donation från ett av våra andra projekt i Sydsudan. Men innan den hinner levereras till vår avlägsna del av landet har kvinnan skrivit ut sig och tagit flickan med sig hem. Jag blir förtvivlad, men vem kan klandra fostermamman, hon har väntat tålmodigt i fyra veckor på att mjölken vi lovat henne ska komma.

Vad barnet får för föda nu? Ingen aning, kanske getmjölk? Om barnet lever? Jag hoppas det av hela mitt hjärta!

Läs hela Marie Inhammars blogg från Sydsudan.