Maburgfeber

Marburgfeber tillhör gruppen blödarfebrar (virala hemorragiska febrar). Sjukdomen är smittsam och orsakas av ett virus från familjen Filovirus. Virus från samma familj orsakar också Ebolafeber. Dessa virus är bland de mest elakartade man känner till. Sjukdomsutbrott är ovanliga men kan bli mycket dramatiska med dödlighet på 80-90 %.

Namnet kommer av att viruset som orsakar sjukdomen först upptäcktes 1967 i den tyska staden Marburg där laboratoriearbetare insjuknade i en febersjukdom som i några fall komplicerades av blödningar. Sjukdomen kunde härledas till laboratoriedjur (gröna apor) som importerats från Uganda. Fall uppträdde också i Hamburg och Belgrad.

Smittspridning

Alla fall av Marburgfeber har inträffat i Afrika eller har kunnat kopplas dit. Apor är mottagliga men är sannolikt inte reservoar eftersom de flesta som smittas snabbt dör. Nya rön har gjort gällande att fladdermöss skulle kunna vara den naturliga värden varifrån virus kan överföras till apor och människor. Sjukdomen smittar vid mycket nära kontakt mellan människor via blod och andra kroppsvätskor. Det är framförallt familjemedlemmar som vårdar de sjuka och sjukvårdspersonal som smittas. Smittrisken är speciellt stor i samband med blödningar. Vid begravningsritualer kan också smittoöverföring ske. Under
inkubationstiden förefaller ingen smittspridning ske men rapport finns om smitta via sädesvätska upp till sju veckor efter tillfrisknande!

Sjukdomsbild

Inkubationstiden är 3-9 dagar. Insjuknandet sker plötsligt med feber,
huvudvärk och muskelvärk, dvs influensaliknande symtom. Kring dag 3 tillkommer besvär från magtarmkanalen med buksmärtor, illamående, kräkningar och diarréer och tilltagande utmattning. Ett icke kliande hudutslag ses ibland. Mellan dag fem och sju tillkommer ofta blödningar. När döden inträffar sker det oftast mellan åttonde och nionde dagen efter insjuknandet, oftast föregånget av massiva blödningar med chock.

Diagnos

Eftersom sjukdomssymtomen inte är specifika måste laboratorietester användas för att säkerställa diagnosen.

Behandling och förebyggande åtgärder

Det finns ingen specifik behandling. Stödjande och symtomlindrande behandling är det enda som kan erbjudas. Viktigt att skyddsutrustning används vid vård av sjuka och vid omhändertagande av de som avlidit. Stor varsamhet krävs i hantering av provtagningsmaterial. Det finns ännu inget vaccin tillgängligt för människor.

Rapporterade sjukdomsfall/sjukdomsutbrott

• 1967 insjuknade i Tyskland och forna Jugoslavien sammanlagt 37 personer varav sju dog.
• 1975 rapporterades ett fall i Sydafrika som troligen smittats i Zimbabve.
• 1980-1990 inträffade enstaka fall som kunde härledas till Kenya. En av dessa var en man som insjuknade först efter hemkost till Sverige.
• 1998-2000 inträffde ett större utbrott i Kongo-Brazzaville, 154 insjuknade varav 128 dog.
• 2005-2005 inträffade i Angola det störst kända utbrottet med 163 insjuknande varav 150 dog dvs en dödlighet på 90 procent! Team från Läkare Utan Gränser deltog i arbetet med att bekämpa sjukdomsutbrottet.
  Några artiklar från utbrottet:
  Angola: Akutinsats i Uige-provinsen efter utbrott av marburgfeber, Angola: Sjukhus kollapsar på grund av marburgfeber
  Marburg-epidemin i Angola: “Astronauterna” som räddade liv.
• 2007 rapporterades två fall från Uganda där två personer insjuknade. Läkare Utan Gränser ingick i ett internationellt team som stödde de lokala hälsomyndigheterna i arbetet med att förhindra att smittan fördes vidare.