Vad skulle du ta med om du tvingades fly?
En container på fyra ton, fylld med spår av flyktingars liv, rullade på de svenska vägarna under april och maj 2004. Utställningen ”Border Stories” uppmärksammar dem som inte har något annat val än att fly för att överleva.
”Border Stories” gestaltar flyktingars vardag med krig, våld och förtryck. Fältpersonal från Läkare utan gränser i Sudan, Afghanistan, Rwanda, Angola, Colombia, Makedonien, Indonesien, Sierra Leone och Tjetjenien har samlat tio flyktingberättelser.
Flyktingarna har också lämnat föremål som de fick med sig när de flydde från sina hem. Vilken sak skulle du själv ta med dig om du tvingades fly för ditt liv? En bibel, ett par skor, en cigarrask, en sjal eller en docka kanske? De här föremålen hör till dem som visas upp på utställningen.
Containern är 12,5 meter lång och det finns tio bås där väggarna utgörs av sådana grå filtar som hjälporganisationer delar ut i flyktingläger. Inspelat ljud från flyktingläger runt om i världen skapar också atmosfär. Till varje historia hör en kort sammanfattning om landet ifråga och läget där.
Erik Åkerman, projektledare för ”Border Stories” på Läkare utan gränser, berättar:
– Det är en enkel utställning, men samtidigt oerhört kraftfull.
Ingen av flyktingarna bor i Sverige och vi vet inte hur deras liv ser ut idag. Det här är korta nedslag i deras liv och vi kan bara spekulera i vad som hänt dem sedan. Somliga lever säkert kvar i samma flyktingläger som när utställningen gjordes, andra kan ha tvingats fly till andra läger eller ett tredje land för att söka asyl.
Guider på utställningen är volontärer från Läkare utan gränser. En av dem är sjuksköterskan Carina Johansson från Stockholm, som har erfarenhet från fältarbete i Burundi, Angola och Demokratiska Republiken Kongo.
– Flyktingar är precis som du och jag. Det är vanliga människor som har utsatts för våld och andra övergrepp och tvingats fly. Vi hoppas att besökarna tar med sig den vetskapen hem, säger Carina.
Utställningen välkomnar allmänheten men riktar sig främst till högstadie- och gymnasieelever.
Text: Sirpa Franzén