Hinder för tillgång till livsnödvändiga läkemedel

- Många läkemedel, i synnerhet relativt nya som till exempel hivläkemedel, är ofta för dyra för att användas i fattiga länder. Patentlagar har blivit vanligare i hela världen, även i utvecklingsländer. Genom patent får tillverkaren monopol i upp till 20 år på ”sitt” läkemedel vilket omöjliggör konkurrens och driver upp priserna. 

- Trots att det finns nya och effektiva mediciner för vissa sjukdomar kan det ta lång tid innan patienterna får del av dem. Först måste läkemedlen registreras och olika länders behandlingsprotokoll uppdateras och förändras.

- Forskning och utveckling drivs inte av behoven för människor i fattiga länder. Läkemedel och diagnosmetoder utvecklas istället utifrån en framtida marknadspotential. Bara cirka 1% av de läkemedel som nått marknaden under de sista 30 åren utvecklades för tropiska sjukdomar eller tuberkulos. Detta trots att befintliga mediciner ofta är toxiska och allt mindre effektiva till följd av ökad resistens.

- När läkemedel och diagnosmetoder har gjorts tillgängliga blir andra brister i hälso- och sjukvården tydligare. I södra Afrika är det till exempel svårt för hivpositiva att få behandling på grund av bristen på utbildad sjukvårdspersonal.

Trots detta har betydande framsteg gjorts.
Hiv/aids och undernäring hör till Accesskampanjens prioriteringsområden. 

Senast uppdaterad 10 december 2009