Cecilia måste äta mediciner i hela sitt liv

Cecilia är 30 år men rör sig med den tveksamma gången hos en gammal kvinna. För en vecka sedan lades hon in på Thyolo-sjukhuset i Malawi och fortfarande är hon alltför svag för att gå utan hjälp.

Det är andra gången på två år som hon har aktiv tuberkulos. Första gången hon fick diagnosen behandlades hon på öppenvården vid Drottning Elisabeth-sjukhuset i hemstaden Blantyre. Hon blev lite bättre efter behandlingen, men hennes tillstånd försämrades igen: visserligen hade hon inte ont, men hon tappade aptiten, blev utmärglad och mycket svag. Denna gång kom hon i ambulans till sjukhuset i Thyolo.

Lång och smärtsam behandling

Den här gången var Cecilias test, som bestod av ett upphostningsprov, negativt. Till skillnad från 2002, då hon första gången diagnostiserades med tbc, hade bacillerna inte fått fäste i lungorna. I stället har hon nu fått en akut, generell form av sjukdomen som kännetecknas av sjukliga förändringar i de drabbade organen. Den behandling som ges vid återfall av tbc innebär att hon måste stanna på sjukhuset under en tre månaders intensiv fas och sedan fortsätta att ta tbc-mediciner i ytterligare fem månader efteråt.

Efter en vecka på sjukhuset säger Cecilia att hon redan mår mycket bättre, även om hon fortfarande måste ta en paus mellan meningarna för att inte anstränga andningen. Hon rynkar pannan när hon berättar om sin tvååriga dotter som bor hos Cecilias syster, eftersom pappan arbetar.
– Jag är nöjd med den vård som erbjuds på sjukhuset, men Thyolo ligger mer än en halvtimmes bilresa från Blantyre så det är dyrt för min familj att komma och hälsa på mig, säger hon.
Hon har bett att få bli överförd till ett sjukhus i Blantyre istället, men om det går att genomföra beror bland annat på om det finns några lediga sängplatser där.

80 procent av patienterna också hivpositiva

Cecilia klagar över smärta och svullnad i benen, som hon själv tror är en biverkning av de tbc-mediciner hon tar. Men enligt den medicinskt ansvariga beror de förmodligen på att hon är hivpositiv, precis som 80 procent av alla tbc-patienter vid Thyolo distriktssjukhus. Eftersom hon fortfarande är så svag har hon dock inte kunnat påbörja behandling med antiretroviraler (ARV) mot hiv. Paradoxalt nog skulle denna behandling också kunna bidra till att hennes tuberkulos försämras, som en följd av att hennes immunförsvar blir starkare.

För Cecilia kommer läkemedlen att bli en ständig följeslagare i framtiden. Först måste hon få behandling mot tbc, och sen blir hon tvungen att ta antiretrovirala läkemedel i resten av sitt liv.

För mer information om tuberkulos, besök gärna vår specialsida www.lakareutangranser.se/tbc

Senast uppdaterad 10 december 2009