"Utmaningarna är enorma"

Hundratals somalier flyr över gränsen till Etiopien varje dag. Vår medarbetare Karliene Kleijer har nyligen avslutat sitt arbete som Läkare Utan Gränsers samordnare i Liben. Här berättar hon om sitt uppdrag. 

1) Hur var det att starta verksamheten i södra Etiopien?

– Jag har verkligen insett vilka utmaningar de somaliska flyktingarna ställs inför. När jag talade med de mammor som kom med sina barn till våra undernäringskliniker insåg jag hur rikt och lätt mitt eget liv är och har varit. De här människorna har lyckats överleva trots att de varit utsatta för hunger, förtryck och konflikter i många år. Och till slut, när situationen i Somalia blivit livshotande, har de lämnat landet och gett sig ut på en farlig resa till Etiopien där situationen varit kaotisk.
Det känns bra att vi snabbt fått igång verksamheten här och kan se att patienterna blir bättre. Det positiva med att behandla undernärda barn är att tillfrisknandet går snabbt bland de som överlever. På kort tid går barnen från att vara väldigt sjuka och svaga till att kunna skratta och leka. Så allt det hårda arbetet vi gör känns verkligen meningsfullt.

2) Under vilka förhållanden arbetade du och ditt team? 

– Klimatet i Libenregionen är hårt: det är hett, blåsigt och dammigt. Dessutom är öknen full av stenar och klippor vilket gör det svårt att sätta upp tält och nå fram med hälsovård. Men vid arbetsdagens slut kunde vi i teamet i alla fall återvända till vårt högkvarter där vi hade tält och visst vindskydd. Den möjligheten har inte flyktingarna som bor i tält mitt ute i öknen.

3) Vilka är de största utmaningarna för människorna på flykt?

– Utmaningarna är enorma. Vår uppgift är att få flyktingarna att överleva, men deras hälsotillstånd är extremt dåligt och vi har svårt att ge dem all den hjälp de behöver. Vi har inte tillräckligt med varken mat eller vatten och den hygieniska situationen är oroande. FN, Etiopiens regering och flera ideella organisationer arbetar hårt för att förbättra situationen, men mycket återstår att göra.
Samma dag som vi startade vår verksamhet i ett av flyktinglägren träffade jag en fyrbarnsmor med barn på mellan ett och sju år. Det äldsta barnet var något undernärt, de andra tre svårt undernärda, och alla fyra hade ögoninfektioner. Kvinnan berättade att hon lämnat Kismayo i Somalia 70 dagar tidigare då hennes fyra sista getter hade dött och hon inte längre hade någon mat till sina barn. Efter 28 dagar kom de till Etiopien. Det tog ett antal dagar innan de blev registrerade som flyktingar, sedan fick de bo i ett transitläger vid gränsen i ytterligare sex veckor.
Kvinnan berättade att barnen blivit allt mer undernärda i Etiopien eftersom det inte fanns tillräckligt med mat i transitlägret. Hon var glad över att till slut ha nått flyktinglägret, eftersom den hygieniska standarden där är bättre än i transitlägret. Men jag kände mig usel - det internationella samfundet har misslyckats eftersom hon inte kunnat få den hjälp hon behöver. Samtidigt var hon hoppfull och log och tyckte att situation blivit bättre. Jag hoppas verkligen att hon har rätt.

4) Vilka är de största utmaningarna för Läkare Utan Gränser i Liben?

– Att kunna säkerställa att medicinska förnödenheter och erfaren sjukvårdspersonal når fram i tid. Dessutom gör den etiopiska regeringens många bestämmelser att arbetet blir mer komplicerat. Det är förståeligt att det finns regler men de är inte alltid lätta att leva upp till och det går åt mycket tid till att förhålla sig till dem.
Våra kliniker och hälsocentraler i Liben är tillgängliga för alla, flyktingar såväl som lokalbefolkningen. I så stor utsträckning som möjligt försöker vi rekrytera personal ur lokalbefolkningen. Men det är inte alltid möjligt, och vi får mycket kritik för att vi anlitar utbildad personal från andra delar av Etiopien och utlandet.

Läkare Utan Gränser har arbetat i Etiopien sedan 1984 och har 1 000 medarbetare i landet, både internationell och lokalt anställd personal.