Mellan liv och död

En av de sjukdomar som är lätta att behandla och förebygga, men som får förödande konsekvenser för människor i vissa delar av världen, är diarrésjukdomar. I lucka 9 i vår julkalender berättar Johan, som just nu är på uppdrag i Sydsudan, om en svårt sjuk pojke som de fick in på kliniken för några veckor sedan.

"Till kliniken i Pibor kommer folk med alla möjliga åkommor och besvär, från enkla förkylningar till allvarliga krokodilbett. Ingen dag är riktigt den andra lik. Men samtidigt finns det en handfull sjukdomar som återkommer dagligen. Och bland de yngsta patienterna är diarrésjukdomar ytterst vanliga.

Trångt om vattnet

Diarrésjukdomarna drabbar främst små barn, i åldrarna ett till fem. De bor i miljöer med bristfällig hygien och stoppar ofta saker i munnen. Under regnperioden, som fortfarande råder, får vi in drygt 15-30 barn per vecka. Under torrperioden ökar dock fallen markant, kanske till 30-60 per vecka. Under regnperioden är floden och brunnarna fyllda med vatten, men under torkan återstår bara små pölar på flodbädden. Samma vattenpöl används för att tvätta både kläder och människor, samma pöl förser också boskapen med vätska.

Folkhälsoteam

Medan barnen behandlas på vår klinik i Pibor så får föräldrarna hälsoutbildningar. Vi har ett team med folkhälsoinformatörer som talar det lokala språket murle. De lär ut betydelsen av att värna den hygieniska situationen kring barnen, att förvara mat under hygieniska förhållanden och att alltid tvätta händerna innan matlagning och efter toalettbesök. Folkhälsoteamet gör också ett mycket värdefullt arbete i de kringliggande byarna, där de informerar föräldrar om vilka varningstecknen är så att de kan ta barnen till kliniken i tid.

Allvarligt uttorkad

Åkomman är både banal och dödligt allvarlig. För ett par veckor sedan anlände en familj till kliniken klockan två på natten. De hade gått till fots från byn Manyrang, drygt en och en halv timmes marsch från vår klinik. Med sig bar de en liten pojke, medvetslös och extremt uttorkad. Vår jourhavande läkare lyckades inte hitta en ven för att sätta in dropp, utan var tvungen att ge en spruta med vätska rakt in i benmärgen (intraossal injektion). I det läget vågade ingen räkna med att pojken skulle överleva natten. Till vår stora förvåning och glädje så var pojken vaken och pigg under morgonronden, bara fyra timmar senare. Ett par dagar därefter anlände pojkens farmor, som lovprisade vår doktor och utförde en välsignelseceremoni till hennes ära.

Två doser gör stor skillnad

De flesta barnen botas enbart med vätskeersättning och zinksulfat. Patienterna återvänder ofta hem efter två-tre timmar på kliniken. Men konsekvenserna ifall sjukdomarna lämnas obehandlade kan vara ödesdigra. Utan vätskeersättningen skulle flertalet av de barn som kommer till kliniken riskera att dö av uttorkning och följdsjukdomar inom ett par dagar. Flertalet barn får en eller två doser, varje dos kostar ungefär en krona. Jämförelsen är något missvisande, det är knappast billigt att driva en vårdcentral på landsbygden i Sydsudan. Men i det enskilda fallet så kvarstår detta makabra faktum, att två små paket pulver för ett par kronor gör skillnad mellan liv och död."

Texten är ett utdrag ur fältarbetaren Johan Sommanssons blogg från Sydsudan. 
Under december, alla vardagar fram till julafton, kommer du kunna följa Läkare Utan Gränsers julkalender här på webben. Med filmer, bilder och berättelser från fält uppmärksammar vi vårt arbete runtom i världen. Vi vill också passa på att uppmärksamma vår kampanj "Plåstra om en sjuk värld" som pågår 29-november-31 december.