”Jag är där det händer”

Två veckor. Det var all tid som vår sjuksköterska Katrin Kisswani fick på sig för att hämta andan mellan sina senaste uppdrag i Liberia och Bahrain. Som del av vårt akutteam är hon ständigt beredd på att rycka ut när katastrofen bryter ut.

– Det gäller att kunna resa iväg inom 24 timmar, säger Katrin som nyligen kommit hem från uppdrag i Bahrain där militären intagit sjukhusen och använder dem som fällor för att komma åt meningsmotståndare. 

Först på plats

Som del av akutteamet var Katrin en av våra första medarbetare på plats. Hennes uppgift var att snabbt ringa in vilka problem som var mest akuta - och sedan planera de mest effektiva insatserna för att hjälpa den utsatta befolkningen.

Även om jobbet i fält många gånger är tufft –det finns inte mycket tid till privatliv och arbetspassen är långa – så tycker Katrin att hon har ett riktigt drömjobb. Redan som tonåring längtade hon efter att åka ut i världen och rädda liv.

– Så jag valde att utbilda mig till sjuksköterska, och inrikta mig på akutsjukvård, för att så småningom kunna arbeta i fält. Jag ville ut i världen och göra skillnad.

Starka möten

Och som sjuksköterska för Läkare Utan Gränsers akutpool känner hon verkligen att hon får utlopp för den drivkraften. 

– I Bahrain gjorde jag hembesök hos flera patienter som inte vågade söka vård på sjukhus för att de var rädda för att hamna i händerna på militären. Det var otroligt starka möten och jag tänkte, wow, vilken styrka de människorna har. 

Inre styrka

Arbetet i fält är både givande och tufft. Hur gör du för att klara av påfrestningarna?
– Det är otroligt viktigt att ha en inre styrka. I fält har man inte mycket privatliv men jag brukar ha med mig min musik som jag kan lyssna på och koppla av till. Och så ser jag till att hålla så tät kontakt som jag kan med familj och vänner.