”Vårt enda skydd är att vi är neutrala”

Ljummen höstvind och honungslen kvällssol slickade vattnet vid Hornstull strand när Läkare Utan Gränsers film- och föredragsfestival drog igång på Bio Rio den fjärde oktober. Under fyra kvällar visas filmer om humanitära utmaningar. Först ut var ”L’Aventure MSF”.

– Filmen beskriver väldigt väl hur organisationen har fått försvara det humanitära utrymmet, sade Kristina Bolme Kühn, ordförande för Läkare Utan Gränser. Tillsammans med generalsekreterare Johan Mast introducerade hon filmen och även den kampanj som festivalen är en del av: ”Humanitär hjälp är inget vapen”.
– Militären har en politisk anledning bakom att hjälpa medan vi hjälper dem som behöver därför att de behöver, sade Johan Mast.

Själva filmen var en hisnande resa genom Läkare Utan Gränsers arbete från 1991 till 2006. Hur organisationen växte i och med det fruktansvärda våldet mot kurderna i Irak. Hur man försökte hantera det överallt närvarande våldet i Mogadishu, Somalia, och sedan det nästan obegripbara folkmordet i Rwanda. Bland annat.

Förhandla med förövare

Bilderna var stundtals så starka att det var svårt att hålla ögonen öppna. Samtidigt som känslan i magtrakten var djupt rörd över de människor som riskerade sina liv för att rädda så många de bara kunde. Och fortsätter att göra det runt om i världen, hela tiden, varje dag.

En viktig aspekt som filmen tog upp var det motsägelsefulla i att man måste förhandla med förövarna för att få möjlighet att hjälpa offren. I Rwanda blev det extra tydligt eftersom mördandet var så omfattande och Läkare Utan Gränser fick höra att det inte var någon idé att de försökte hjälpa de skadade för de skulle ändå bara ryckas ur händerna på dem och dödas. Ändå lyckades de få hjälpa kvinnor och barn, ett tag.
   
 – Arbetet med att förhandla sig fram till dem som behöver det mest pågår konstant, det är inget som tar slut, sade Johan Mast efter filmen. Han berättade också kort om hur läget är i Afghanistan dit organisationen har återvänt eftersom situationen förvärrats:
– Vi har inga vapen, ingen militär eskort. Vårt enda skydd är allmänheten och de stridande parternas vetskap om att vi är neutrala.   

Att nå de mest drabbade

Just neutraliteten och oberoendet är det som gör att Läkare Utan Gränser kan arbeta i konfliktområden som Somalia och Afghanistan. Genom att inte ta ställning kan de få tillgång till de värst drabbade civilbefolkningarna. Men när militären allt oftare kallar sina insatser för humanitära blir den här balansgången allt svårare att genomföra eftersom misstänksamheten ökar.
– Militären kommer inte att sluta använda begreppet ”humanitär” eftersom det hjälper dem att vinna över folk. Men för oss är det oerhört viktigt att man tydliggör och accepterar skillnaden mellan humanitära och militära insatser, sade Johan Mast och avslutade:
– Vi inbillar oss inte att vi skyddar folk genom att vara där. Vi räddar livet på dem, här och nu.