"Vi gör skillnad"

Läkare Utan Gränser finns nu på plats i Hawijahs allmänna sjukhus i Kirkuk, Irak. Ett irakiskt kirurgteam arbetar här sedan januari i år och det är första gången sedan kriget startade som Läkare Utan Gränser har kunnat behandla patienter i den här delen av landet.

Hur arbetar Läkare Utan Gränser i Hawijah?
– Innan vi började här brukade läkarna sluta vid ett, två på eftermiddagen. Alla patienter som  kom in efter det fick hänvisas till staden Kirkuk, drygt 80 kilometer bort, på vägar i mycket dåligt skick. För att komma dit var man tvungen att passera drygt sjutton vägspärrar med många militärer. Dessutom var det stängt fredag till söndag vilket innebar att det inte fanns någon tillgång till akutvård i ett samhälle med över 450 000 invånare.  

Under sådana omständigheter, vad kan ett litet team som ert göra?
– Sedan vi började arbeta här har operationssalen hållits öppen dygnet runt, i stället för bara under mornarna. Resultatet är att vi har kunnat genomföra nästan dubbelt så många kirurgiska ingrepp. Bara vårt team har utfört över 300 operationer sedan starten, varav hälften var akuta. Vi gör verkligen skillnad med den vård vi utför.

Vilka är de huvudsakliga problemen ni ställs inför?
– Många av de medicinska instrumenten är gamla och materialunderhållet har varit dåligt. Elgeneratorn fungerar till exempel inte och ibland tvingas vi ge narkos manuellt. Vi har brist på mediciner och vi har ingen specialiserad personal som jobbar på nätterna.

Vilka reaktioner stöter ni på från lokalbefolkningen?
– Människor är verkligen glada över möjligheten att få vård dygnet runt. Det har pågått mycket våldsamheter i Hawijah de senaste sju åren, speciellt 2006 och 2007. När sjukhuset nu förbättras ger det många hopp.

Sedan 2006 har Läkare Utan Gränser startat flera projekt för att stödja sjukhus med medicinsk utrustning och utbildning i Irak, bland annat i Anbar, Basra och de norra delarna av Kirkuk och Niewa. Läkare Utan Gränser har även startat ett program för att erbjuda rekonstruktiv kirurgi för stympade krigsoffer.

Av säkerhetsskäl nämns inte läkarens namn i intervjun.