Svåra minnen av kriget

Den israeliska militäroffensiven förra vintern orsakade stort lidande i Gaza. Inte minst behovet av psykologiskt stöd är enormt.

Drygt ett år har gått sedan kriget i Gaza. Det var ett kort krig, striderna pågick bara i tre veckor, men konsekvenserna för människorna kommer att leva kvar länge. Den israeliska blockaden har lett till brist på det mesta och delar av den tättbefolkade strandremsan ligger fortfarande i ruiner. 80 procent av befolkningen är beroende av humanitärt stöd för sin överlevnad, 50 procent är arbetslösa.
– Även om vardagen till viss del har kommit igång mår åtskilliga fortfarande väldigt dåligt. Både barn och vuxna bär på svåra minnen och många lider både fysiskt och psykiskt. Och om man inte ser någon framtid, om man inte kan försörja sig eller bygga upp sitt hus igen, då kan det vara svårt att komma tillbaka. Det konstaterar Anneli Eriksson, Läkare Utan Gränsers förra ordförande som i vintras besökte Gaza för att utvärdera organisationens insatser under och efter kriget.

20 år i Palestina

Läkare Utan Gränser hade funnits på plats i de palestinska områdena i drygt 20 år när den israeliska attacken – med målet att få slut på Hamas raketbeskjutningar – inleddes den 27 december 2008. Därför kunde man också snabbt vara igång med livräddande insatser, som framför allt utfördes av organisationens palestinska personal.
– Många av dem tvingades till svåra val när de lämnade sina familjer hemma för att försöka ta sig till jobbet. Samtidigt som de utsatte sig själva för risker när de rörde sig utomhus visste de inte om familjen skulle vara vid liv när de kom hem igen.

Försämrat läge efter blockaden

Egentligen finns ett relativt väl utbyggt sjukvårdssystem i Gaza, med 24 sjukhus, över hundra primärvårdskliniker, minst 2 000 läkare och lika många sjuksköterskor. Men det är en struktur som sakta men säkert försämrats, berättar Anneli
– Blockaden har lett till att det nästan alltid är brist på läkemedel, utrustning och på reservdelar till exempelvis röntgen- och narkosapparater. Eftersom det i praktiken är omöjligt att lämna Gaza har personalen heller inga möjligheter att vidareutbilda sig. Situationen har inte bara med blockaden och med kriget förra året att göra. Även de interna konflikterna mellan Hamas styret i Gaza och den internationellt erkända Fatah-regeringen på Västbanken har bidragit till den nedåtgående spiralen, poängterar hon. Men kriget förra året ledde till att människors redan utsatta situation nu har förvärrats ännu mer.
– Många av dem som skadades då behöver fortfarande sjukvård. Vi har därför utökat verksamheten och jobbar nu vid fyra kliniker, framför allt med  såromläggning, sjukgymnastik och inom kort även rekonstruktiv kirurgi. Vi har också mobila kliniker som söker upp dem som inte själva kan ta sig till kliniken, till exempel människor som amputerats. Det stora behovet av psykologiskt stöd – ett behov som var stort redan före kriget – har också gjort att vi utökat antalet psykologer.
– I stort sett alla Gazabor bär på traumatiska minnen, säger Anneli. Dessutom vet de att kriget kan bryta ut på nytt, och att de inte kommer att ha någonstans att ta vägen den gången heller.

Ur Direkt #1 2010