NATO-uttalande sätter patienter i fara

Läkare Utan Gränser motsätter sig starkt ett färskt uttalande från Nato:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen där han antyder att frivilligorganisationer bör utgöra en ”mjuk” komponent”(soft power) som en del i en militärstrategi. 

I konfliktområden arbetar Läkare Utan Gränser aldrig tillsammans med eller lierar sig med någon militärstrategi. Vårt fullständiga oberoende och neutralitet är vad som ger oss tillgång till civilbefolkningar som är i behov av akut medicinsk vård. Uttalanden, som det från Nato, där det föreslås att medicinskt arbete ska vara en del av en militärstrategi, ökar riskerna för våra patienter och vår personal i fält. 

Läkare Utan Gränser återvände till Afghanistan under 2009, i samband med att konflikten eskalerat, med ett enda mål: Att bistå människor, som fångats i krigsområden, med sjukvård. För att nå det målet har Läkare Utan Gränser förhandlat med alla stridande parter, likväl med afghanska och internationella säkerhetsstyrkor som med oppositionella grupper, för att hålla vapnen utanför de sjukhus i Kabul och Lashkargah där vi arbetar. Endast då känner sig människor i behov av hjälp tillräckligt säkra för att våga sig dit och söka hjälp, eftersom all avsaknad av militär utrustning gör att sjukhusen inte attackeras av någon stridande part.
 
Rasmussens förslag, att frivilligorganisationer som Läkare Utan Gränser på något sätt ska samarbeta med Nato-styrkor, sätter detta samförstånd på spel och gör sjukhus, patienter och personal till troliga måltavlor för oppositionella grupper.
 
Vidare föreslår Rasmussen att Afghanistan ska fungera som en prototyp för samarbete mellan Nato och frivilligorganisationer. Läkare Utan Gränser uppmanar Anders Fogh Rasmussen, liksom alla andra involverade parter i konflikten, att respektera den nödvändiga skillnaden mellan politiska, militära mål och oberoende, medicinskt, humanitärt hjälparbete.