Enorma behov i katastrofens spår

En månad efter jordbävningen höll läget på att stabiliseras i Haiti. Men behoven av eftervård var enorma – liksom tak över huvudet åt alla hemlösa, berättade sjuksköterskan Lina Gustin.

Klockan är strax efter åtta på morgonen. Drygt tre veckor har gått sedan jordbävningen och Lina Gustin har precis kommit hem från nattpasset på Choscal-sjukhuset. Det var en lugn natt. Nu ska hon äta frukost, och sen sova.
– De flesta patienter som kommer nu har infektioner och sår som behöver läggas om, berättar hon på telefon. Och så börjar man se skottskador, förlossningar och alla vanliga sjukdomar igen.

Läkare Utan Gränser snabbt på plats

Cité Soleil, där Choscal-sjukhuset ligger, är ett fattigt och våldsdrabbat område i Port-au-Prince. Redan före jordbävningen var tillgången till vård starkt begränsad, inte minst till följd av det omfattande våldet. Läkare Utan Gränser drev tidigare ett par projekt i området men avslutade arbetet i december 2007 då situationen stabiliserats. Samtidigt fanns organisationen kvar i andra delar av staden vilket gjorde att man snabbt kunde komma igång även i Cité Soleil; det tog ett par dagar efter jordbävningen, så var personalen på plats, sjukhustälten resta och patienterna strömmade in. Den första tiden var väldigt rörig, berättar Lina. Det var svårt med hygienen och för att förhindra kallbrand och infektioner fick alla patienter antibiotika. Många skadade hade blivit liggande i sina raserade hus i flera dagar vilket lett till att infektionerna spridit sig i kroppen.
– Nu kommer många som är resistenta mot antibiotika och därför inte har fått bukt med infektionen. Andra har feber. Vi ser också allt fler fall av stelkramp som utan behandling kan vara dödligt. Det börjar även dyka upp patienter med typiska tecken på posttraumatisk stress, till exempel högt blodtryck, yrsel och huvudvärk, fortsätter hon.

Rädsla för nya skalv

Nu har det gått lite tid, de överlevande mår bättre fysiskt och börjar samtidigt inse vilka oerhörda förluster de har drabbats av – en arm eller ett ben, familjemedlemmar, hus och ägodelar. Att tillhandahålla psykologiskt stöd är därför en av Läkare Utan Gränsers prioriteringar den närmaste tiden. Dessutom ligger rädslan för ett nytt skalv hela tiden på lur.
– I natt skulle vi byta syrgastub åt en patient men den lossnade och gav ifrån sig ett varningstjut. Då utbröt panik och alla började springa mot utgången. Till och med en patient som var amputerad. Högt på dagordningen står också eftervård av amputerade, framför allt i form av sjukgymnastik och rehabilitering. Att häva en långt framskriden infektion är en både vård- och tidskrävande process. Nu när allt fler medicinska akutteam lämnar landet riskerar läget att förvärras ytterligare. Ett annat akut problem är hur Haitis alla hemlösa ska få tak över huvudet. En stor del av husen i Cité Soleil kollapsade vid jordbävningen och fortfarande bor människor längs vägrenen, utan tält och med enstaka tygbitar som enda skydd. Och nu börjar regnperioden på allvar, säger Lina.
– På vägen hit passerar man en tanker som det står FN på. För övrigt syns de inte till här i Cité Soleil. Inga andra organisationer heller som kan hjälpa människorna att få tak över huvudet och börja bygga upp husen igen.

Ur Direkt #1 2010