Port-au-Prince söndag morgon

Isabelle Jeanson koordinerar kommunikationsarbetet för Läkare Utan Gränser i Haiti. Hon kom till Port-au-Prince i fredags och delar här med sig av sina intryck.

”Situationen i Haitis huvudstad är fortsatt kritisk, få hjälporganisationer fungerar och hundratals kroppar är fortfarande fast i rasmassorna. Hittills har jag bara sett fyra eller fem lastbilar och lyftkranar som försöker få loss människor ur rasmassorna, och det i hela staden! I vissa områden är stanken överväldigande, när kroppar ruttnar i hettan, och i närheten av de platser där de som blivit hemlösa i jordbävningen samlas eftersom det varken finns toaletter eller duschar. På alla öppna ytor i staden trängs hundratals människor och nattetid måste vi vara försiktiga så att vi inte kör över någon som sover mitt i gatan. Igår kväll såg jag en person sova mitt i en gatukorsning, av rädsla för en ny jordbävning.

Och efterskalv kommer hela tiden, bara igår upplevde vi två nya skalv. Läkare Utan Gränsers medicinska team i Carrefour fortsatte att operera under det första skalvet. Men när ett andra skalv kom strax efteråt släppte sjuksköterskorna allt de hade för händer och sprang ut på gatan. Befolkningen är väldigt spänd och många är fortfarande rädda att sova inomhus. Jag är själv lite orolig även fast jag inte ens var här när jordbävningen inträffade (vi sover i ett tält på gårdsplanen vid ett hotell eftersom det inte finns plats för all internationell personal på det kontor där de flesta sover sedan jordbävningen).

Igår genomförde Läkare Utan Gränser flera kirurgiska ingrepp i området Carrefour, bara 24 timmar efter att vi började sätta upp operationssalen. Jag är otroligt imponerad över arbetet och den snabbhet med vilken teamen på plats kunde få igång en ny, fungerande operationssal på mindre än ett dygn.

På väg tillbaka från Legoane (cirka en timme från Port-au-Prince), dit Läkare Utan Gränser åkt för att utvärdera behoven, åkte vi förbi en checkpoint som satts upp av några civila. Mörkret hade fallit och männen som satt upp spärren hoppade på en flakbil som fraktade mängder med döda kroppar. De var ursinniga eftersom chauffören ville dumpa kropparna i deras by. De återstående tio kilometrarna till Port-au-Prince var det fullt med liknande checkpoints. Jag skulle också vara arg om någon ville dumpa döda kroppar i mitt bostadsområde. Läkare Utan Gränsers bil kunde dock passera spärrarna utan problem och vi har mötts med stor respekt av lokalbefolkningen.

Små eldar brinner på gatorna, luften är rökig och illaluktande. Asfaltsbitar, kablar, skräp och spillror av byggnader ligger överallt i staden.  Vi är baserade i Pétionville och där är det inga större folkmassor, men vägen som leder upp till vårt hus är full med sovande människor, som blockerar framkomligheten för bilar och andra fordon. Igår kväll kunde vi återigen känna den fruktansvärda stanken av förruttnelse, eftersom fönstren i huset var öppna.

De medicinska teamen som har jobbat dag och natt sedan jordbävningen är under stor press eftersom de har mycket begränsad möjlighet att genomföra kirurgiska ingrepp. Igår kväll talade jag med en kirurg som var oerhört frustrerad och stressad över att minst fem av hans patienter behövde omedelbar kirurgi. Men han kan inte rädda deras liv eftersom han inte har tillgång till en fungerande operationssal i området där han arbetar.

Så läget blir allt värre eftersom de patienter som inte befann sig i ett kritiskt tillstånd för tre dagar sedan nu blir allt sämre. Människor kommer att dö från infektioner som skulle kunna gå att bota. Det är hemskt, så fruktansvärt att se skadade be om hjälp och inte kunna göra mer för att rädda deras liv.”

Isabelle tvittrar också direkt från Haiti under namnet @ijeanson