Magnus skriver från Haiti

Magnus Leivik är en av de svenskar som åkte till Port-au-Prince i söndags för att delta i Läkare Utan Gränsers akutinsats. Här skriver han om sina upplevelser de första dagarna.

"På ett av sjukhusen jobbar tio kirurglag dygnet runt främst med amputationer. Det är mestadels komplicerade frakturer, benkrosskador, huvud- och ansiktsskador och sårinfektioner. Utanför väntar omkring två tusen människor på att få hjälp, men det finns ingen att ge. Det är bara de med värsta tänkbara skador som släpps in, ändå räcker inte hjälpen.

I en annan del av Port-au-Prince opererar läkare utomhus under träden. Det är så långt ifrån en steril miljö man kan komma. Flugor och damm överallt. Om några veckor kommer många patienter som opererats återkomma med allvarliga infektioner, och då tvingas läkarna göra ytterligare amputationer för att förhindra kallbrand och blodförgiftning.

Det är lätt att räkna husen som är hela. Jag åker förbi kvarter efter kvarter och allt är raserat. Jag ser armar och ben under rasmassorna. På några platser ser jag hjälparbetare som in i det sista försöker gräva fram kroppar. I parker samlas tusentals människor. Hela staden är täckt av damm. Allt är grått. De som kan skaffar sig ansiktsskydd, också för att slippa stanken av förruttnelse.

Allt är utslaget. Det finns såklart inget vatten eller elektricitet. Det börjar bli ont om mat och matpriserna stiger hela tiden. I princip finns det ingen annan sjukvård än den Läkare Utan Gränser erbjuder. Vi tror att flera hundra tusen är allvarligt skadade.

Jag har fått i uppgift att iordningsställa ett nytt kontor och ett hus för hjälparbetarna att sova i. När jag åker genom staden i jakt på madrasser och elkablar ser jag människor som köar vid bensinstationer, utanför ambassader, vid ett ställe där det delas ut vatten. Folk hänger upp skyltar på vad som är kvar av deras hus och vädjar om vatten, mat och mediciner. 

Läkare Utan Gränser har arbetat i Haiti i 19 år. Normalt jobbar här cirka 800 lokalanställda och 30 internationella medarbetare. En del av den lokala personalen saknas fortfarande. Hittills har över hundra nya internationella fältarbetare anlänt och fler kommer in varje dag. Det här är bara varit möjligt tack vare privata donationer. Behovet är så stort att det inte går att beskriva med ord. Jag vill tacka alla som har bidragit. Det gör skillnad."

Magnus intervjuade också i Ekot den 20 januari. Lyssna här.