Monika Oswaldsson – tillbaka från Haiti

Psykologen Monika Oswaldsson har under sin tid på Haiti skrivit Läkare Utan Gränsers hittills mest populära blogg som även DN publicerat på både nätet och i papperstidningen. Nu är hon tillbaka i Sverige och berättar om hur man talar till människor i kris.

”Vi ses varje dag och han får pennor och papper. Han ritar döda människor under söndertrasade hus. Han ritar något som kanske är hans kusin, en människa med uppblåst mage blandat med monster. Jag pratar med honom och ställer frågor för att hjälpa honom framåt, men han svarar inte.”

Monikas blogg har berört och påverkat tusentals människor. Läsningen är ibland oerhört smärtsam, men skapar också förståelse för Läkare Utan Gränsers arbete och inger hopp för framtiden.

” /…/Hans mamma sitter bredvid oss och gråter stilla. Av glädje den här gången. Han är tillbaka. Inom mig porlar en liten bäck av ren och pur glädje. Han kommer att klara det här. Han hittade ut ur tystnaden, mörkret och stanken. Han hittade vägen hem.”

– Jag gillar att skriva av mig. Det är ett sätt att få ur mig det jag upplevt och jag sover bättre, säger Monika Oswaldsson.

”Jag ordnar min egen struktur”

Just att få ur sig upplevelser är något som Monika är duktig på. I sitt arbete använder hon olika strategier för att hjälpa folk att bearbeta det de gått igenom. Monika berättar om hur hon på Haiti sov i ett rum med fem andra hjälparbetare. Hur hon vaknar tidigt i den tropiska morgonen. Hur hon tillsammans med en lokalanställd kollega går runt på Marissantsjukhuset och tar reda på vad specifikt som en person har svårt med: Är patienten rädd för att opereras? Bra, då jobbar vi utifrån den rädslan. Vad är det för en rädsla och hur kan man minska den? Avslappning, kan det hjälpa? Hur levde personen innan rädslan tog över? Vad händer om vi gör detsamma nu som före jordbävningen? Som att gå och hämta vatten, gå till kyrkan, prata med grannar. Med tid och tålamod bearbetas problemen och personen kan hitta tillbaka till något som fungerar.
– Det var ett kaos jag kom till och man måste hitta sin egen struktur, säger Monika.

Monika fick många starka intryck från tiden på Haiti. En av de största är människornas vilja att hjälpa varandra. Att dela med sig och bry sig om.
- Det finns en enorm kraft inom människor som kommer fram när det är som svårast, säger hon.

Inte mycket behövs

I Sverige arbetar Monika med företagshälsovård. Även om vi inte drabbats av en jordbävning är det många som går igenom upplevelser som kan vara svåra att bearbeta. Men med lite kunskap kan vi hjälpa varandra. Monika säger att om du känner någon som går igenom en tuff period i livet behövs ofta ganska lite för att hjälpa. Det räcker långt med att finnas i närheten; koka te, lyssna, handla mat; ringa och visa att man finns.
– Det är inte ”rocket science” direkt, säger hon.

Haitierna är ofta religiösa, något som gör att de kan gå igenom svåra trauman och acceptera händelserna. ”Det är guds vilja”, kan det heta.

Monika har flera gånger arbetat utomlands; bland annat i Sydafrika, Zambia, Thailand och i mellanöstern. Varje gång hon kommer hem fascineras hon av hur bra vi har det. Att rödljusen fungerar. Att vi har mat i butikerna. Att vi har fina bussar och en vård med stora resurser.
– Man uppskattar livet mer. Men snart är man tillbaka i gamla fotspår och gör det man gjorde innan.

Vill åka i fält igen

 Monika vill ut igen med Läkare Utan Gränser. Men när det blir av vet hon inte.
– Jag vill gärna åka till Västafrika, Afghanistan eller Pakistan. Någonstans där jag behövs.

I väntan på nya uppdrag drar Monika sig undan till sitt lilla hus utanför Västerås som just nu är täckt med snö. Där hugger hon ved, åker skidor, eller gör något som gör henne fysiskt trött. Kanske skriver hon några rader om dagens upplevelser.

Läs Monikas blogg här: http://monikaoswaldsson.wordpress.com/