På andra sidan muren

Tusentals flyktingar söker sig varje år till Europa i jakt på ett bättre liv. Men de som tar vägen genom Italien riskerar att fastna i ett av landets alla mottagningscenter. Där tvingas människor bo i överfulla anläggningar med bristande vård och sanitära förhållanden. 

Det har gått mer än tio år sedan Italien upprättade ett antal mottagningscenter för att bemöta problematiken med papperslösa och asylsökande flyktingar. Men fortfarande tillgodoses bara de mest grundläggande och akuta behoven hos migranterna, detta trots att en lagändring nu gör det möjligt att hålla dem internerade i sex månader istället för tidigare tre. Några avsikter att skapa acceptabla förhållanden för att förbättra migranternas psykiska och fysiska hälsa finns inte heller enligt en ny rapport från Läkare Utan Gränser.

Avsaknad av sjukvård stort problem

Under en åtta månaders period mellan 2008 och 2009 besökte Läkare Utan Gränser 21 olika mottagningscenter i Italien för att undersöka migranternas levnadsvillkor och tillgång till sjukvård. I flera av anläggningarna möttes Läkare Utan Gränser med fientlighet och förhindrades att  genomföra arbetet. Bland annat kunde inte migranternas boendeförhållanden undersökas i Bari eller på Lampedusa.

- Det största problemet är avsaknaden av tillgång till sjukvård. Den vård som finns är utformad att endast tillgodose de mest akuta behoven. Också bristerna i de sanitära förhållandena är alarmerande. Eftersom det inte heller alltid finns tolkar är kommunikationen mellan läkare och patienter ofta bristfällig, säger Läkare Utan Gränsers representant på plats Alessandra Tramontano.

Levnadsförhållanden under all kritik

Enligt henne borde flera av mottagningscentren stängas ner då levnadsförhållandena för migranterna är under all kritik. I en av förläggningarna saknades så grundläggande saker som toalettpapper, täcken och fungerande värme. Läkare Utan Gränser riktar även kritik mot den kraftiga överbeläggningen av migranter i centren.

– Vi bevittnade allvarlig överbeläggning. Till exempel tvingas 12 människor bo tillsammans i ett utrymme på inte mer än 25 kvadratmeter. I de här rummen finns det inte heller någonstans att äta och många av flyktingarna tvingas äta i sina sängar eller på golvet, förklarar Alessandra Tramontano.