Världens fattiga väntar på vaccin

Att världens fattiga ska få tillgång till nya vacciner är ingen självklarhet. För läkemedelsbolagen väger vinstkraven tyngre än allmännyttan.

Vaccin ligger bakom några av 1900-talets allra största hälsovinster. Tack vare globala vaccinationsprogram räddas varje år 2,5 miljoner barn till livet, och ytterligare många miljoner slipper insjukna och ibland få livslånga handikapp.

Men även om de här framgångarna har kommit befolkningen till del i såväl rika som fattiga länder – vaccination mot de farligaste barnsjukdomarna är en av få hälsoinsatser som världens fattiga har tillgång till i större omfattning – når de nya vaccinerna nästan alltid fattiga länder långt senare. Ibland inte alls.

– Att forska fram nya vacciner är kostsamt och kräver avancerad teknologi. I dagsläget har läkemedelsbolag svaga incitament att ta fram vaccin, eller läkemedel, som fattiga länder har råd med och som är anpassade för sjukdomar som finns där. Då är det mycket mer lönsamt att ta fram läkemedel för kroniska sjukdomar som är vanliga i väst och kräver livslång behandling, säger Kerstin Åkerfeldt på Läkare Utan Gränsers programavdelning.

Bolagen bestämmer priset

Universiteten, som ofta står för grundforskningen, har varken råd eller möjlighet att fullfölja utvecklingen fram till ett färdigt vaccin. Istället tar läkemedelsbolagen över i slutfasen vilket leder till att privata företag får rätten till den färdiga produkten, och därmed möjlighet att bestämma priset, trots att en stor del av utvecklingen skett inom den offentliga sektorn.

I rapporten Giving development countries the best shot, som Läkare Utan Gränser tagit fram tillsammans med den brittiska organisationen Oxfam, beskrivs svårigheterna för fattiga länder att få tillgång till livräddande vaccin. Ett exempel är pneumokockvaccinet som under flera år har använts i rika länder och förhindrat hundratusentals fall av lunginflammation, hjärnhinneinflammation och andra allvarliga infektioner. För läkemedelsbolagen har det inneburit miljarder dollar i intäkter.

Ändå har fattiga länder fortsatt begränsad tillgång till vaccinet i dagsläget. Ett annat exempel är vaccin mot hepatit B och haemophilus-influensa (HiB), två sjukdomar som skördar många liv i fattiga länder. Globala alliansen för vaccin och immunisering (GAVI) som arbetar för att förbättra vaccinationsskyddet i utvecklingsländer har nått stora framgångar med tillgången till vaccin mot dessa sjukdomar. Men nu är den framgången hotad – höga priser, framför allt på nyare vaccin, och minskade medel från biståndsgivare gör att GAVI kan tvingas till omfattande nedskärningar.

Går att tjäna pengar

Utveckling och forskning kring vaccin har trots allt uppmärksammats alltmer på senare år, konstaterar Kerstin Åkerfeldt. En anledning är de positiva hälsoeffekterna av vaccin, en annan är försäljningsframgångarna med vaccin mot humant papillomvirus (HPV) och pneumokocker som visat att det går att tjäna pengar på vaccin.

– Men för att människor i fattiga länder ska få tillgång till nya vacciner måste man hitta finansieringsmodeller som är långsiktiga och förutsägbara, det vill säga som främjar behovsbaserad forskning och utveckling. Egentligen borde det inte vara försvarbart att forska fram vaccin och läkemedel som inte kommer alla till godo.

Ur tidningen Direkt nr 3 2010