Vad ska vi göra nu?

Vattnet tog allt vi hade. Nu har vi inget hus, ingen mark att bruka och inga djur. Vi vet inte vad vi ska göra, säger Nabila Adwani som bor i ett av många tillfälliga läger i Jamshoro i Sindhprovinsen.

Staden har tagit emot omkring 40 000 flyktingar. De bor under presenningar och i enkla skjul, som inte ger något vidare skydd mot vinden, dammet och hettan i det ökenlika området.

Mobila kliniker når otillgängliga områden

Läkare Utan Gränser levererar rent vatten till läger i Jamshoro och mobila klinker besöker regelbundet platser där internflyktingar slagit sig ner. Det finns också en särskild klinik där man behandlar diarréer, som är vanliga bland människor som lever tätt sammanträngda och har brist på tjänligt dricksvatten. Sjukvården och medicinen är gratis på Läkare Utan Gränsers kliniker. Går man till en privat klinik kostar ett besök lika mycket som två mål mat – en alltför hög kostnad för de flesta i lägren.

Sjuksköterskan Karin Sundkvist arbetar med undernärda barn i staden Sukkur, i en annan del av Sindhprovinsen som också tagit emot många som flytt. På de två sjukhus där hon jobbar behandlas barn som är så sjuka att de behöver vård dygnet runt. I lägren runt om i staden har Läkare Utan Gränser också sex ambulerande undernäringskliniker som följer barn som har blivit så friska att de kan bo hemma men behöver vägas och få näringstillskott varje vecka.

Svårt att fullfölja behandling

Men många barn avslutar inte sin behandling, berättar Karin Sundkvist. Ibland för att deras pappor är tvungna att ge sig av för att leta efter arbete och mammorna inte kan lämna familjens andra barn ensamma hemma för att bo med det undernärda barnet på sjukhuset. Eller för att familjen, så fort de lyckats ordna med transport, vill tillbaka till sin by och sin åker.
– Det är frustrerande att veta att vi har resurser att behandla de här barnen så att de får en hygglig chans att överleva, men att vi inte alltid kan göra det eftersom de inte stannar hos oss. Samtidigt förstår jag föräldrarna. De är i en väldigt svår situation, säger Karin Sundkvist.

Problemet med undernäring, som Läkare Utan Gränser har konfronterats med
i lägren, fanns förmodligen redan tidigare i byarna. När människor nu börjar återvända hem har Läkare Utan Gränser beslutat att flytta sitt arbete längre västerut, till mer avlägsna områden dit människor flyttar tillbaka.
– Vattnet står fortfarande högt i de områdena och vi har fått information om att det kan finnas byar där människor har ännu större behov av hjälp än här i Sukkur, berättar Karin. Det finns mycket som talar för att undernäringen
kan komma att bli värre framöver.

Fler än 20 miljoner människor har drabbats av översvämningarna och 1,9 miljoner hem har förstörts, enligt FN. Många småbrukare har förlorat två skördar och nästa skörd väntas inte förrän i april eller maj. Ett tungt och hårt arbete ligger framför alla dem som nu ska försöka bygga upp sina liv igen.

Sedan översvämningarna drabbade Pakistan i början av augusti har Läkare Utan Gränser tagit emot nära 57 000 patienter. Över 3 600 barn har fått behandling mot undernäring. Organisationen har också delat ut 14 500 tält och 58 000 hjälppaket med grundläggande förnödenheter som matlagningsutrustning, filtar och hygienartiklar.

Ur tidningen Direkt #4, 2010