Bland sopor och råttor i Johannesburg

I en övergiven kontorslokal i östra Johannesburg bor tusentals migranter. De har flytt från krig och fattigdom men vad som väntar dem i Sydafrika är ett liv i misär. Följ med Läkare Utan Gränsers mobila sjukvårdsteam.

Tillsammans med hälsoarbetarna Melt Nnlovu och Evans Tendai Kuntundu, som båda ingår i Läkare Utan Gränsers mobila team i Johannesburg, är jag på väg för att träffa några av stadens mest utsatta invånare. De kommer från krigshärjade  och fattiga afrikanska länder, majoriteten från grannlandet Zimbabwe.

Men tillvaron i Johannesburg blir sällan som de har tänkt sig, nästan alla lever under fruktansvärda förhållanden och de utsätts för ständiga hot – sexuellt våld, trakasserier och främlingsfientliga attacker. Det mobila teamet söker både upp
patienter som tidigare fått hjälp på kliniken inne i Johannesburg, och andra som kan tänkas behöva medicinsk hjälp.

Med oss har vi bland annat en fullproppad box med kondomer. Många kvinnor har flytt ensamma och för att överleva och försörja sin familj där hemma drivs de ofta in i prostitution. Att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar, som till exempel hiv, är en viktig uppgift för teamet.

Dagens första besök går till en fallfärdig kontorsbyggnad. Vi går in genom en mörk, trång gång som vid första anblicken verkar vara en högst improviserad mobiltelefonaffär. Väl där inne är det mörkt, fuktigt och – enkelt beskrivet – överjävligt. Värst är stanken. Sopor blandas med avloppslukt, och på det skitiga golvet sitter små barn och leker bland sophögar och råttor.

Över 1 000 människor bor i detta ruckel och tillsammans delar de på två halvtrasiga toaletter och en enda vattenkälla. Strömmen är avstängd sedan länge. Det är svårt att föreställa sig att människor faktiskt bor här. För många är det dessutom inte bara ett temporärt boende, en del har bott här i sex år.

Polisen vågar sig inte hit

Alla kommer fram och hälsar på Melt och Evans. De flesta av de 72 höghus som de mobila teamen brukar besöka ligger i den del av stadskärnan som räknas som en »no go area« med hög kriminalitet. Turisterna lyser med sin frånvaro och få människor från de mer välbärgade förorterna sätter sin fot här. Inte ens polisen vågar sig in.
– Trots att detta område räknas som farligt, och stor del av stadens drog- och vapenhandel drivs härifrån, är vi aldrig rädda. Många har träffat på oss i sina hemländer eller på kliniken här i Johannesburg. De vet att vi är läkare, sjuksköterskor och psykologer som bistår med hälsovård och inget annat, säger Melt Nnlovu och tillägger:
– Vi brukar skämta om att våra kondomer är vår bästa säkerhet.

Flyr för att överleva

En ung utmärglad man med ett stort ärr på kinden kommer fram och presenterar sig som Patrick Mwaday. Han berättar att han har svåra smärtor i bröstet och att han hostar blod. Melt undersöker noggrant och läser igenom patientens medicinska journal, som han fick när han skrev in sig på kliniken för
en månad sedan. Patrick blir remitterad till ett sjukhus i närheten.

I Johannesburg behandlar Läkare Utan Gränser i genomsnitt 2 500 patienter varje månad. Majoriteten av flyktingarna utsätts för allvarliga hälsorisker på grund av trängsel och ohygieniska levnadsförhållanden.

Sara Hjalmarsson är svensk sjuksköterska och koordinerar projektet i Johannesburg. Hon är djupt bekymrad över situationen.
– De riskerar sina liv när de passerar gränsen och våldtäkter är dessutom mycket vanliga. De här människorna flyr från sitt land för att överleva, men så hamnar de i ett nytt land där överlevnad fortsätter att vara prioritet nummer ett.