Vanvård bakom murarna

I Guineas fängelser är den humanitära situationen alarmerande. Många fångar lider av akut undernäring – och utan hjälp riskerar de att dö.

En handfull ris. Lite sås gjord på röd palmolja. Sen inget mer på hela dagen. I västafrikanska Guinea kan ett fängelsestraff betyda döden. Även om man bara stulit ett par flaskor mjölk eller en ko. Man döms inte till döden. Ofta döms man inte över huvud taget. Ändå riskerar man att dö – av tuberkulos, undernäring eller något annat tillstånd som i normala fall skulle gå att behandla.

– Flera interner skulle med all sannolikhet ha dött om vi inte hade kommit.
De var så undernärda och sjuka att de inte hade klarat sig länge till, berättar
Kerstin Åkerfeldt som arbetar på Läkare Utan Gränsers programavdelning.

Föll raklång på betongen

Tillsammans med en läkare och en sjuksköterska besökte hon i vintras fyra fängelser i Guinea. Deras uppdrag var att undersöka de intagna och intervjua dem om deras sanitära situation. I fängelset i Guéckédou hade Läkare Utan Gränser tidigare startat en akut näringsinsats.

– Att vi arbetar i fängelser är ganska ovanligt. Men de förhållanden vi mötte var så chockerande att vi inte hade något annat val, förklarar hon. Allvarlig undernäring bland vuxna är mycket ovanligt. Men i flera av fängelserna led närmare var tredje manlig fånge av akut undernäring och i bland annat Guéckédou var en femtedel så svårt undernärda att de omedelbart behövde vård.

– I ett fängelse mötte vi en man som var 1,60 lång och vägde 34,5 kilo. När han reste sig för att bli undersökt av doktorn föll han raklång ner på betonggolvet och förlorade medvetandet. Det var först på sjukhuset som han gick att väcka. Guinea, ett korrupt och redan utfattigt land, drabbades hårt i samband med den globala livsmedelskrisen som fördjupades drastiskt förra året. Priset
på ris, som ofta importeras, steg med nästan 50 procent.

Men i den budget som ska täcka matkostnaderna för landets interner har man inte tagit hänsyn till prisökningen, berättar Kerstin.

– Fast det handlar inte bara om brist på resurser. Det finns också ett mått av
försummelse och en bristande förståelse för situationens allvar. Förhållandena i fängelserna vittnade om en total brist på respekt för de
intagnas mänskliga värdighet, förklarar hon. Cellerna var överfulla, mörka,
smutsiga. De fick också oerhört lite vatten, ofta inte mer än en flaska om dagen som även skulle räcka för att sköta den personliga hygienen.

– I somras försökte några interner fly från fängelset i Guéckédou. Efter det fick inga intagna duscha eftersom de av säkerhetsskäl inte fick gå ut på gården där duscharna finns.

Säljer sina mediciner

Ett resultat av den dåliga hygienen är att sjukdomar frodas i fängelserna; skabb och löss, mag- och tarmsjuk domar. Men trots att det i teorin finns en sjuksköterska knuten till varje fängelse får de intagna i praktiken nästan aldrig någon vård.

– Vi hörde också talas om att de som fick medicin sålde den för att kunna köpa mat. Bristen på mat, hungern, överskuggar allting annat.
Läkare Utan Gränsers insats i Guineas fängelser var en humanitär akutinsats,
som i sig inte kommer att förändra något på lång sikt. Därför försöker man
nu i stället uppmärksamma problemet och uppmana den guineanska staten att
ta sitt ansvar för att trygga internernas hälsa och liv. Även internationella givar och biståndsorganisationer som arbetar långsiktigt kan göra mer, säger Kerstin.

– För oss handlar det inte bara om att behandla sjukdomar och undernäring.
Det handlar också om mänsklig värdighet.

FAKTA/ Guinea

Trots att Guinea förskonats från krig har landet påverkats av konflikterna i grannländerna Liberia, Sierra Leone och Elfenbenskusten. Läkare Utan Gränser har arbetat i landet sedan 1984, framför allt med vård till flyktingar och
tillgång till sjukvård. På senare år har man också startat ett hiv/aidsprojekt. I
samband med oroligheterna 2007 efter de stigande matpriserna behandlade
man också många skadade.