Tre projekt under ett uppdrag

Läkaren Andreas Skoglar har under åtta månader som fältarbetare hunnit med att arbeta i tre olika projekt.   Under uppdrag i Darfur, Zimbabwe och Zambia har han lärt sig mycket om ansvar och ledarskap.

Vad gjorde du där? 
– I norra Darfur var jag ansvarig för grundläggande hälsovård i tre olika läger för internflyktingar. Där ingick också förlossningar och insatser för undernärda barn. Jag kom dit i juli 2008, men i december tvingades vi evakuera av säkerhetsskäl. Därefter fick jag ett uppdrag på ett koleracenter nära Harare i Zimbabwe. Mot slutet av kolerautbrottet var jag den enda kliniskt verksamma läkaren där, och vi arbetade med en del svåra fall. Eftersom sjukvårdssystemet i stort sett har kollapsat i Zimbabwe tog vi även emot andra patienter med allvarliga sjukdomar, till exempel hjärnhinneinflammation. Även i Zambia, i mitten av januari, arbetade jag i ett koleraprojekt.

Vad var den största utmaningen?
– De största utmaningen var nog i Zambia. Jag var ensam ansvarig läkare för två koleracenter med 150-200 patienter som mest. I Sverige är det kort väg mellan patient och läkare men här tvingades jag ta ett steg tillbaka. Jag kunde inte personligen se alla patienter, det kändes lite jobbigt. Jag blev tvungen att delegera och samtidigt ha överblick. Det var också en del konflikter runt behandlingskultur och den interna hierarkin bland personalen, men allt förbättrades till slut.

Hur har du påverkats av dina upplevelser i fält?
– Jag var intresserad av att humanitär hjälp redan innan jag började på läkarlinjen, och uppdraget blev ungefär som jag tänkt mig. Yrkesmässigt har fältarbetet inneburit att jag lärt mig mycket om ansvar och ledarskap. Jag har lärt mig hur jag fungerar under hög arbetsbelastning och stress.

Finns det någon händelse du minns särskilt väl?
– På koleracentren Zambia fanns det flera barn som var dehydrerade och det var svårt att sätta dropp på grund av sammanfallna vener. Vi hade en sjuk pojke och i detta nödläge valde jag att i stället sätta en nål i benmärgen på skenbenets framsida. Detta är något man inte brukade göra i Zambia och personalen var skeptisk. Men tillståndet för pojken förbättrades så att vi senare kunde sätta vanligt dropp. Någon dag efteråt sa en sjuksköterska att de här barnen brukade dö innan. Det kändes väldigt bra att höra att vi hade lyckats.

Vad ska du göra nu? 
– Först ska jag vara ledig en månad, sedan ska jag söka jobb. Jag ska börja med en specialisering och är nyfiken på kirurgi.

FAKTA/Andreas Skoglar

Yrke: Läkare, blev klar med sin AT-tjänstgöring under 2007.

Arbetsplats i Sverige: Jobbade före fältuppdrag på Onsala vårdcentral.

Tidigare uppdrag för Läkare Utan Gränser: Nej, men jag kan tänka mig fler uppdrag när jag jobbat ett tag.