Inga pengar – ingen vård

Ett läkarbesök kanske inte kostar mer än ett par kronor. Ändå kan det vara för mycket.  För att de allra fattigaste ska ha tillgång till  vård måste den vara gratis.

På många håll i världen tvingas människor välja mellan att gå till vårdcentralen och att köpa mat.  Mellan att ta med sitt febersjuka
barn till sjuksköterskan och att köpa en medicin direkt på svarta marknaden.

Det är mycket som måste betalas när någon i familjen blivit sjuk. Transporten
till kliniken, läkarbesöket, medicinerna, kanske en eller ett par nätter på sjukhuset,  och så resan hem igen. I värsta fall kan det ta ett par månader att tjäna ihop pengarna.

Även i relativt stabila länder, som till exempel Mali, är en stor del av befolkningen utestängd från den avgiftsbelagda vården. I Mali har varje vuxen i snitt malaria en gång om året och varje barn två gånger. Inte minst för barn och gravida kvinnor kan sjukdomen vara livshotande.

– Om du tjänar kanske 2,50 om dagen, hur ska du då ha råd att betala 17 kronor för ett läkarbesök? Det går helt enkelt inte, konstaterar läkaren Kristina Elfving som förra året tillbringa de nästan fem månader i norra Mali.

Gå i flera timmar

Det finns visserligen också många andra faktorer som försvårar tillgången till
vård, fortsätter hon. Att hitta någon som kan ta hand om barnen medan du
är borta kan vara nog så svårt. Sen måste man hitta en transport – eller vara beredd att gå i flera timmar, i alla fall i den del av Mali där hon arbetade. Och
blir man inlagd på sjukhus måste man dessutom ha mat med sig.

– Allt detta planerande gör att det ofta tar lång tid innan man kommer iväg. Men om ett barn har malaria kan man inte vänta med behandling i flera dagar.

Att diagnostisera och behandla malaria har blivit betydligt enklare på
sista tiden. Tack vare kombinations behandling som innehåller artemisinin tillfrisknar många patienter inom loppet  av tre dagar. Numera finns det också enkla snabbtest för att diagnostisera  sjukdomen, man måste inte längre ha tillgång till ett mikroskop och ett laboratorium för att slå fast att någon har malaria – och därmed påbörja behandlingen.

Medicin används inte

Men i ett land som Mali, där patienter i genomsnitt besöker en vårdinrättning
0,3 gånger per år, spelar det ingen större roll. En stor del av lagret med malarialäkemedel riskerar därför att snart passera sitt bäst-före-datum. Inte
för att människorna inte är sjuka, utan för att de inte kommer till kliniken.

För många människor i fattiga länder återstår då bara så kallade riskabla
strategier. Det kan handla om att låna pengar, om att sälja sin get eller sina
kokkärl. Ofta är det strategier som ökar familjens sårbarhet och fattigdom på
längre sikt. Ett annat sätt är att hoppa över läkarbesöket och köpa mediciner
på egen hand – vilket kan vara direkt livsfarligt, berättar Kristina.

Sörja av svarta örter

– När jag jobbade på Island-sjukhuset i Liberias huvudstad Monrovia fick vi ofta
in barn som var oerhört sjuka. Vi märkte också att det var något mer än malaria. Om vi då stoppade ner en sond i magen på barnet kunde vi få upp en sörja av svarta örter. Bland de här barnen var dödligheten hög, ofta dog de i en kombination av malaria och förgiftning.

Många söker sig också till den informella marknaden för västerländska läkemedel som finns nästan överallt, fortsätter hon.

– Till exempel säljer många vanliga apotek läkemedel som inte har förskrivits
av läkare och utan att vare sig patienten eller apotekaren vet vilken dos eller vilket preparat som är det bästa. Eller också handlar man något preparat
direkt på marknaden. Läkare Utan Gränser har länge arbetat
för att alla kostnader för vård och behandling ska tas bort i de länder där avgifter utestänger människor från att söka vård.

Flera undersökningar – såväl organisationens egna studier som andra – visar att patientavgifter är av  direkt avgörande betydelse för människors hälsa och dödlighet.

Att ta bort avgiften löser inte alla problem, men i många länder är det definitivt en avgörande pusselbit, säger Luc van Leemput, samordnare på Läkare Utan Gränser i Bryssel.

– Om vi vill att människor ska besöka vårdcentraler och sjukhus måste avgifterna tas bort, konstaterar han.

Dödligheten minskade

Ett exempel på vilken betydelse patientavgifter har – och vilken skillnad det kan bli när de försvinner – är utvecklingen i Bo i Sierra Leone.

Enligt FN:s utvecklingsorgan UNDP dör vart fjärde barn i Sierra Leone före fem års ålder. En bidragande orsak är malaria, som drabbar varje barn i snitt fyra gånger om året. Att betala för vården är i princip omöjligt för befolkningen i detta land. Så när Läkare Utan Gränser år 2005 införde gratis sjukvård i Bo ökade antalet patientbesök drastiskt.

– På mycket kort tid behandlade vi tio gånger fler fall av malaria än tidigare. Antalet behandlade barn under fem år ökade med 60 procent och samtidigt minskade dödligheten omedelbart, förklarar Luc och tillägger:
– Att de patienter som kom till oss verkligen var sjuka visar också tydligt
att vården inte missbrukas bara för att den är gratis, vilket påstås ibland.

Finansiering

Hur ska då vården finansieras, om inte patienterna själva är med och betalar?
Den frågan diskuteras ofta, inte minst i de fattigaste länderna där statens
resurser inte räcker till för att bekosta ett fullgott hälso- och sjukvårdssystem. Enligt Luc gör dock inkomsterna från patientavgifter varken från eller till.

– De är alltför låga för att bidra till finansieringen av sjukvården i någon
större utsträckning. För den enskilde patienten däremot kan de vara avgörande.