Gazabor läker sina sår

Delar av Gaza ligger i ruiner. Husen är förstörda. Butikerna, skolorna, caféerna. Drygt tusen människor beräknas ha dödats under den tre veckor långa israeliska militäroffensiven. Dessutom har ett par tusen människor blivit invalidiserade och behöver proteser och rehabilitering.

Många av dem som opererades akut under kriget är också i behov av ytterligare vård, inte minst för att undvika infektioner som kan leda till stelkramp och kallbrand. Dessutom bedöms behovet av psykologisk hjälp vara överhängande.

Precis som alla andra organisationer hade Läkare Utan Gränser svårt att ta sig in i Gaza under kriget. Men tack vare de nationellt anställda kunde man ändå göra en insats. Under de värsta striderna kämpade tre utländska hjälparbetare tillsammans med ett 70-tal palestinska läkare, sjuksköterskor och psykologer som riskerade sina liv för att bistå de skadade. I dagsläget har organisationen såväl medicinsk personal som psykologer på plats.

– Detta krig, och då menar jag inte bara de senaste striderna utan isoleringen av Gaza sedan lång tid tillbaka, har gjort att hela sjukvårdssystemet är eftersatt. Folkhälsan har drabbats hårt. Läkarkompetensen är låg och hela hälsovården har stagnerat, säger kirurgen Fawzi al-Ajoubi.
Till vardags arbetar han på sjukhuset i Linköping. Men i slutet av januari, kort efter att Israel avblåst attackerna mot Gaza, korsade han och sjuksköterskan Marie Jenneteg gränsen mellan Egypten och Gaza.

Fältsjukhus

Under två hektiska veckor arbetade de i ett uppblåsbart fältsjukhus i Gaza stad. Behovet av kirurgisk vård var stort, inte minst av eftervård av alla dem som opererats en första gång mitt under brinnande krig och som nu riskerade att drabbas av infektioner.

För att skapa sig en bild av de medicinska behoven reste Fawzi, som pratar flytande arabiska, först omkring på Gazaremsan, från den israeliska gränsen i norr till Egypten i söder. Han besökte sjukhus, pratade med personal och patienter, och åt lunch med lokalbefolkningen.

Så här i efterhand konstaterar han att den jobbigaste upplevelsen var att så många barn var i behov av kirurgisk vård.

– Det går inte att komma ifrån att det alltid känns lite tyngre att behandla oskyldiga barn som hamnat mitt i en konflikt. På vår klinik var de i majoritet.
Samtidigt säger han sig vara imponerad, och kanske lite förvånad, över att alla han träffade uttryckte en sådan stark vilja att gå vidare.

– Hoppet är långt borta, men livsviljan är oerhört stark.

Traumatiserade patienter

På fältsjukhuset arbetade också sjuksköterskan Marie Jenneteg. Hennes uppgift var att organisera och få igång en fungerande verksamhet. Hon berättar att varenda en som hon träffade var traumatiserad på något sätt, fysiskt eller psykiskt.

– Det är beundransvärt att Gazaborna, trots allt elände, på något sätt ändå orkar gå vidare och inte bara ger upp och går rätt ut i havet och dränker sig, säger hon.

En viktig uppgift för Läkare Utan Gränser är nu att söka upp skadade personer som inte fått nödvändig medicinsk uppföljning. Två team har genomsökt de mest krigsdrabbade områdena och funnit att cirka tjugo procent av de allvarligast skadade har infekterade sår.

Åtta kirurgiska ingrepp

På organisationens fältsjukhus i Gaza stad utförs upp till åtta kirurgiska ingrepp varje dag. En av kirurgernas huvuduppgifter är att rengöra sår för att minska risken för infektioner. Det kan exempelvis vara kulor, splitter, jord, benrester eller infekterad vävnad.

– I de fall där ett första kirurgiskt ingrepp inte har slutförts, är det nödvändigt med ytterligare ingrepp för att undvika infektioner. Ju senare ingreppet görs desto högre risk för ben- och vävnadsinfektioner. Stelkramp och kallbrand är två infektioner som kan leda till döden. Även brännskador kan leda till mycket allvarliga infektioner, säger Jean Rijs, en av Läkare Utan Gränsers kirurger.

Benet gick inte att rädda

En av dem som behandlats på Läkare Utan Gränsers klinik är 19-åriga Riyad från staden Beit Lahia i norra Gaza. Den 5 januari skadades han svårt av en raket och läkarna tvingades amputera hans vänstra ben.

– Det var en lugn dag, inga ljud av flygplan eller pansarvagnar. Så vi beslutade oss för att gå ut i solen en stund. Just när jag kommit tillbaka hem knackade det på dörren. Det var grannbarnen som var skräckslagna. Jag frågade dem vad som hänt, och de svarade: israelerna anfaller, gå in med detsamma!

I nästa sekund träffades Riyad. När han vaknade såg han sin far som också träffats. Det rann blod från hans ben. Men fadern lyckades resa sig och leta efter hjälp. Riyad låg blödande på golvet i över en halvtimme.

Beskjutna

Av en händelse upptäckte en granne Riyad och de andra som var i behov av hjälp. Han hade en liten traktor och de skadade fick tränga ihop sig och praktiskt taget ligga på varandra. Under den korta färden till sjukhuset blev de beskjutna.

– Vi backade tillbaka och började vifta med en vit flagga. Jag insåg att jag förlorat mycket blod. Jag fördes till Al Shifa-sjukhuset i Gaza stad, där jag träffade Läkare Utan Gränser som ordnade en blodtransfusion.

Riyad var medvetslös till och från men han såg hur benet nästan slitits itu.
– Benet låg på marken och det var bara en liten bit som förband det med resten av kroppen. När jag till slut vaknade upp på sjukhuset såg jag att benet var amputerat.

Två veckor senare kommer Riyad på ett återbesök och sjukgymnastik på Läkare Utan Gränsers klinik för eftervård i Gaza stad. Trots allt som hänt känner han sig inte missmodig, förklarar han.

– Det här ska inte få hindra mig. Jag tänker ta min examen i geografi och jag hoppas verkligen att jag kan få ett bra jobb.

FAKTA
Läkare Utan Gränsers agenda är som alltid humanitär, opolitisk och tar därför inte ställning i konflikten. Anledningen till att organisationen inte har några projekt i Israel är att den israeliska sjukvården är utmärkt och dessutom tillgänglig för befolkningen. Att vara neutral betyder dock inte att vi håller tyst om de övergrepp och de missförhållanden vi bevittnar.