Flygtransporter svårt dilemma för Läkare Utan Gränser

I en färsk rapport från fredsforskningsinstitutet Sipri konstateras att många hjälpsändningar fraktas med flygbolag som även transporterar vapen, droger och andra illegala varor till instabila konfliktområden. Bland ett flertal internationella organisationer, däribland FN och EU, nämns Läkare Utan Gränsers hjälpsändningar.

 
Läkare Utan Gränser, som arbetar i många länder där väpnade konflikter pågår, ser allvarligt på problemet.

– Slutsatserna i studien är mycket oroande. Självklart försöker vi i möjligaste mån att undvika denna typ av transporter för att inte äventyra våra humanitära grundprinciper, säger Dan Sermand, generalsekreterare för Läkare Utan Gränser och med lång erfarenhet av humanitärt arbete i fält.

Förutom etiska aspekter kan kopplingen mellan vapen och nödhjälp leda till säkerhetsproblem, menar Dan Sermand.

– Våra grundprinciper om neutralitet och oberoende från alla politiska, militära och ekonomiska krafter, är våra främsta argument när vi förhandlar med stridande parter om att få tillgång till befolkningar i nöd i konfliktområden. Om parterna ser att bistånd och vapen går med samma flyg kan uppfattningen om hjälporganisationer som neutrala och oberoende aktörer urholkas, och våra fältarbetare kan bli måltavlor för attacker, säger han. 

Säkerhet prioriteras

Samtidigt är verkligheten i fält inte okomplicerad. Läkare Utan Gränser arbetar ofta i områden med dålig infrastruktur, och tillgången till säkra flygbolag är begränsad.

–  Det innebär att vi ibland är hänvisade till de fraktbolag som finns att tillgå för att få ut humanitär medicinsk hjälp till nödlidande.

Välkomnar stärkt kontroll

Enligt rapporten föreslås internationella lösningar för att påverka transportbolagens regelverk. En annan lösning är att flygbolag som anlitas för hjälpsändningar ska följa vissa etiska riktlinjer.

Dan Sermand säger att Läkare Utan Gränser givetvis stöder ett samordnat initiativ för att stärka kontrollen av flygbolag för frakt av nödhjälp. Samtidigt har institutioner som EU och FN helt andra resurser att sätta upp kontrollmekanismer, och utreda om flygbolag lever upp till etiska krav, än enskilda hjälporganisationer.