Fem frågor till Elin Folkesson

Under nio månader arbetade  läkaren Elin Folkesson för Läkare Utan Gränser i en av Burmas delstater, Rakhine. Området ligger i västra delen av landet, nära gränsen till Bangladesh. Befolkningen är fattig och behovet av sjukvård stort.

Vad gjorde du i Burma?
– Jag var bland annat ansvarig för ett malariaprojekt som funnits i Rakhine i över tio år.  Vi har en mindre klinik dit patienter får komma för provtagning och behandling. Under ett års tid tar enheten emot 150 000 malariapatienter. Jag åkte också runt med två mobila team, och var rådgivande läkare för fem kliniker, varav tre var inriktade på primärvård.

Vad var den största utmaningen?
–  Det var nog att hantera medicinska problem med få resurser.  Vi hade inget eget sjukhus, och vi hade begränsade möjligheter till diagnostik av sjukdomar. Jag fick till stor del utgå från symptom för att kunna fastställa vad det rörde sig om.

Hur har du påverkats av dina upplevelser i fält?
– Jag har på nära håll fått se hur andra människor lever under helt andra förutsättningar. Befolkningen i Rakhine lever med fattigdom och andra svårigheter. Yrkesmässigt har jag lärt mig att handleda personal, och så jag har lärt mig mycket av att jobba med begränsade resurser.

Finns det någon särskild händelse du minns?
– Jag såg en del patienter med stelkramp och polio, samtidigt som det fanns vaccin de borde ha fått. I teorin skulle alla få vaccin, men så fungerade det inte i praktiken. Det kändes så väldigt onödigt.

Vad ska du göra nu?
– Jag  är fortfarande tjänstledig från mitt jobb och ska vara ledig under ett par månader. Jag ska även träffa andra fältarbetare jag lärde känna under uppdraget. Och så ska jag äta svensk mat som jag saknat. Det blev mest ris och curry i Burma.

FAKTA/ Elin Folkesson

Yrke: Infektionsläkare
Arbetsplats i Sverige: Sunneby sjukhus i Luleå
Tidigare fältuppdrag för Läkare Utan Gränser: Nej