Sju miljoner sprutor räddar liv

Läkare Utan Gränser genomför just nu den största vaccinationsinsatsen i organisationens historia. Årets epidemi  är den värsta på tio år och har slagit särskilt hårt mot Nigeria, Niger och Tchad, tre av länderna i det så kallade hjärnhinneinflammationsbältet som sträcker sig från Senegal i väster till Etiopien i öster.

Det är torrperiod i Nigeria. I delstaten Katsina har termometern klättrat upp en bra bit över 40- strecket. Ismael, åtta år, ligger alldeles stilla. Hans pappa tog med honom hit till sjukhuset i Musawa efter att pojken vaknat mitt i natten och klagat över huvudvärk och stel nacke – två typiska symptom på hjärnhinneinflammation. Ismael hade tur. Han kom i tid till sjukhuset och eftersom det fanns antibiotika tillgänglig fick han behandling på en gång. Nu håller han redan på att bli bättre.

Värre är det med den fem månader gamla pojken några sängar längre bort. Han andas febrilt, bröstkorgen häver sig och hans pappa försöker trösta. Barnet har kramper och läkaren tror inte att han kommer att klara sig.

– Man kan se direkt vilka barn som har hjärnhinneinflammation när man kommer till ett hälsocenter. Smittade barn rör sig inte. De blundar, eftersom
ljuset gör ont. Och de andas häftigt eftersom de har feber eller smärtor. Det är en riktigt obehaglig sjukdom, säger sjuksköterskan Susan Umstat som arbetar
för Läkare Utan Gränser i delstaten Zamfara.

Stora utbrott vart tionde år

Läkare Utan Gränser genomför just nu den största vaccinationsinsatsen i organisationens historia. Årets epidemi har slagit särskilt hårt mot Nigeria, Niger och Tchad, tre av länderna i det så kallade hjärnhinneinflammationsbältet som sträcker sig från Senegal i väster till Etiopien i öster.

Fler än sju miljoner människor mellan 2 och 30 år – då risken för smitta
är störst – ska vaccineras inom ramen för insatsen, som Läkare Utan Gränser
genomför i samarbete med ländernas hälsomyndigheter. Tillsammans med lokala vaccinationsteam besöker Läkare Utan Gränser vårdcentraler och gör
hembesök i drabbade områden. Man vaccinerar, donerar läkemedel till sjukvårdsinrättningar och behandlar dessutom människor som redan insjuknat och som utan behandling riskerar att dö inom 48 timmar.

Nigeria värst drabbat

Allra värst drabbat av årets epidemi är norra Nigeria. Här har närmare
60 000 människor smittats och 1 800 har redan dött.

– Den här regionen brukar drabbas av stora utbrott ungefär vart tionde år. Förra gången var 1996, så vi har väntat på nästa utbrott sedan 2006. Men i år
är det värre än vanligt, säger Idriss Halliru, chef för folkhälsomyndigheten i
Katsina.

Hinner inte fram

Kingsley Chukwumalu, en av de inhemska läkarna, förklarar att befolkningen i
regel har goda kunskaper om hjärnhinneinflammation.

– De är rädda för sjukdomen eftersom de vet hur snabbt den dödar. Samtidigt
bor många av dem långt från närmaste vårdcentral, vilket innebär att
även om de misstänker att de har hjärnhinneinflammation hinner de ofta inte
fram i tid. Därför behandlar jag och mina kollegor patienter direkt på plats.

– Jag minns särskilt en patient, fortsätter han, en liten flicka som vi fann
när vi besökte hennes hem. Hennes mamma sa att hon hade haft huvudvärk
och kramper. Nu var hon redan medvetslös.

Vi förstod att hon måste få behandling på en gång och gav henne antibiotika intravenöst. Under den timmen som vi stannade hos henne blev hon påtagligt bättre. Vi körde henne till närmaste vårdcentral och när vi kom tillbaka nästa dag mådde hon bra igen.

Epidemin klingar av     

På andra sidan gränsen, i Niger, har epidemin börjat klinga av. Men fortfarande
befinner sig många människor i riskzonen och Läkare Utan Gränser finns på
plats i flera delstater. Precis som i Nigeria behandlar man sjuka, organiserar
vaccinationskampanjer och donerar antibiotika till sjukhus och vårdcentraler i drabbade områden.

Att distribuera läkemedel och undervisa den lokala hälsopersonalen i hur de ska
användas är avgörande för att få bukt med epidemin, säger läkaren Nico Heijenberg, som leder Läkare Utan Gränsers insats i östra delen av landet.
– Det är ju det som räddar liv, förklarar han för de nya teammedlemmarna
som snart ska ge sig ut i byarna.

– Folk känner bara till vaccinationerna. Det är sant att vaccin hindrar
epidemin från att sprida sig men utan omedelbar medicinsk behandling skulle
antalet människor som dog i hjärnhinneinflammation ligga på en katastrofalt hög nivå.

Kylförvaring

Medan teamen vaccinerar har Läkare Utan Gränsers tre internationella medarbetare i staden Tanout fullt upp. Inte minst logistikern Ludovic Beauger, vars största utmaning är att se till att det finns tillräckligt med kylförvaring för de 760 000 doser vaccin som Läkare Utan Gränser har beställt.

– Värmen är det största problemet här. Det går inte att förvara så mycket
vaccin kallt att det räcker till en vaccinationskampanj av den här omfattningen.

I stället forslar vi hit vaccinet i omgångar från staden Zinder, där det förvaras i kylrummen i slakthus, berättar han.

Alla vill bli vaccinerade

På hälsocentret pågår en högljudd diskussion framme vid receptionen. En äldre kvinna insisterar på att få en spruta. Hon är på gränsen till tårar. Trots att hon med god marginal har passerat åldersgränsen för vilka som omfattas av insatsen får hon till sist tillåtelse av den lokale arbetsledaren Amadou Barry att
ställa sig i kön hon också.

– Alla vill bli vaccinerade. Ibland måste vi göra undantag, men det är väldigt
sällan Människor i alla åldrar är rädda för hjärnhinneinflammation, konstaterar
han. 

FAKTA/HJÄRNHINNEINFLAMMATION
Hjärnhinneinflammation kan bero antingen på virus eller på bakterier. Det är framför allt den bakteriella varianten som är allvarlig. Utan behandling dör mellan 50 och 80 procent av alla som smittas, för det mesta inom 48 timmar. Men även med behandling dör 5–10 procent, medan andra kan få bestående men.

Behandlingen utgörs av antibiotika. Den som blivit vaccinerad har ett skydd i tre år. Man räknar med att ett nytt, långverkande vaccin snart kommer att vara ute på marknaden.