Inget skydd för Rohingyas på flykt

Under mer än ett halvt sekel har den muslimska minoriteten Rohingya tvingats fly från förtryck och förföljelse i hemlandet Burma för att söka skydd i grannlandet Bangladesh. Där tvingas de flesta överleva i enorma provisoriska läger utan tillgång till nödvändigheter som mat och vatten.

Uppemot 25000 Rohingya-flyktingar lever utanför UNHCR:s regeringsstödda flyktingläger i Kutupalong, där 10000 flyktingar fått skydd. De som inte fått plats inne i lägret kämpar för att överleva i ett eländigt och smutsigt provisoriskt läger strax utanför.

– Fattigdomen är bland det värsta jag har sett. Människor lever i tillfälliga skydd gjorda av plastbitar, trä eller annat som hittats på marken. De har inte ens möjlighet att laga mat. Också de hygieniska förhållandena är fruktansvärda, säger Gemma Davies, Läkare Utan Gränsers fältkoordinator i det provisoriska Kutupalong-lägret.

Risk för omedelbar utvisning

Läkare Utan Gränser, som satt upp en akutvårdsklinik i det provisoriska lägret, rapporterar att situationen förvärrats kraftigt under de senaste veckorna.
– De här mycket utsatta människorna riskerar omedelbar utvisning. De lokala myndigheterna använder oacceptabla metoder för att få folk att lämna sina skydd. Vi har hört att människor helt enkelt dras ut ur skydden om de vägrar att lämna dem frivilligt. En fyraårig flicka kom till vår klinik med skärsår och en annan, fem dagar gammal baby, hade blivit slängd i marken. Det är helt oacceptabelt, fortsätter Gemma Davies.

När flyktingarna inne i UNHCR:s läger firade Internationella Flyktingdagen den 20 juni blev flyktingarna i det provisoriska lägret, åter igen, ombedda att lämna området. Följande dagar tvingades flyktingarna ut från det provisoriska lägret.

Ökad uppgivenhet

Läkare Utan Gränsers klinik i Kutupalong, som inrättades för att ge vård till barn under fem år, har blivit enda tillflykten för de utmattade flyktingarna i det provisoriska lägret.
– De kommer till oss och ber om hjälp som vi inte kan ge. En dag kom fler än 50 personer till oss som inte hade någonstans att ta vägen efter att ha blivit utslängda tre gånger under en vecka. Vi kan inte göra något och många hotar att ta livet av sig. Vi känner oss totalt hjälplösa, säger Gemma Davies.

Desperationen och uppgivenheten ökar nu bland flyktingarna.
– Om de tvingar mig att flytta igen så kan de lika gärna döda oss, förgifta oss. Jag vägrar att flytta igen. Om jag går för att hämta ved blir jag arresterad, om jag hämtar vatten blir jag slagen, om de tvingar mig härifrån har jag ingenstans att ta vägen, säger en kvinna som lever i det provisoriska lägret.

Barnklinik tar emot patienter i alla åldrar

Trots den svåra situationen, fortsätter Läkare Utan Gränser att göra det de kan för dem som behöver sjukvård.
– Vår klinik är väldigt enkel och anpassad för barn under fem år. Men under de rådande omständigheterna kommer människor i alla åldrar till oss. Som tur var hade de 27 människor som kom häromdagen bara mindre skador. Vi kan behandla deras sår men vi har ingen lösning på de stora problemen. Det är frustrerande men vi gör vad vi kan för att erbjuda medicinsk hjälp, vara där med dem och bevittna det fruktansvärda som händer här, avslutar Gemma Davies.