"De förlorade allt över en natt"

Micky van Gerven, ansvarig för Läkare Utan Gränsers projekt för migranter, asylsökande och flyktingar i Grekland, berättar om situationen i Patras efter att polisen jämnat ett tillfälligt flyktingläger med marken. Hon uttrycker också sin oro över de människor som blev lämnade utan hem och ägodelar efter räden.

Hur ser situationen ut nu för migranter, asylsökande och flyktingar i Patras?

När lägret förstördes blev alla som bodde där hemlösa. Många förlorade allt i räden eller i branden som också drabbade lägret samma morgon. Asylsökande har erbjudits plats på hotell, men det är oklart hur länge de kan stanna där. Ensamma minderåriga, barn under 18 år utan föräldrar, har erbjudits plats på ett särskilt mottagningscenter. Vissa barn, kanske bara 13 eller 14 år gamla, är rädda för att flytta dit eftersom de tror att de kommer att hamna i fängelse. De papperslösa har antingen arresterats eller flytt. De som flytt befinner sig nu på gatan. De har inte möjlighet att laga mat eller tillgång till duschar och toaletter. De saknar också rent vatten och mat. Över en natt har de mist sina hem och den relativa trygghet de hade i lägret. För alla människor är det en traumatisk händelse.

Vad gör Läkare Utan Gränser i området?

Vårt team i Patras följer patienterna, vi finns där de finns. Vi ger medicinsk vård och psykologstöd till migranterna, som samlats i olika delar av staden. Vi observerar och utvärderar hälsosituationen kontinuerligt. Under de sista dagarna har vi också delat ut hygienkit, sovsäckar och matpaket till dem som har förlorat allt.

Vet du vad som hänt de papperslösa som blev arresterade? Var finns de nu?

Så vitt vi vet har de människor som arresterades tagits till polisstationer i och utanför Patras. Där hålls de i förvar, tillsammans med de papperslösa som arresterades före räden, i upp till tjugo dagar. Ett av våra team har kunnat besöka en av polisstationerna och förhållandena där var direkt olämpliga. Många människor trängs ihop i en cell och de måste sova utan madrasser på väldigt smutsiga golv. De har bristande tillgång till duschar och toaletter. Många av de häktade var våra patienter när de bodde i lägret och vi är mycket oroade för deras fysiska och psykiska hälsa. De flesta kommer från krigshärjade länder och har ofta genomlidit mycket svåra resor för att ta sig till Europa. De behöver vård, stöd och tak över huvudet.

Vad händer med de minderåriga?

Minderåriga behöver särskilt stöd. De har gått igenom samma svårigheter som de vuxna men är mer sårbara. Vi vet att de är omhändertagna av lokala hälsomyndigheter, de får vård och uppehälle i särskilda center. Men vi vet också att de här centren är överfulla och att många minderåriga tar sin tillflykt till gatan utan något som helst skydd.