Svåra minnen från Gaza

Sana Rajab och Mohamed “Abu Abed” Mughaiseeb arbetade i Läkare Utan Gränsers akutteam när striderna rasade som värst i Gaza.

– Varenda en av oss har lidit under det här kriget, förklarar de.

Läs deras berättelse om hur det var att arbeta under den israeliska offensiven.

Allt började den 27 december 2008.

– Klockan var elva på förmiddagen. Det var en lördag, minns läkaren Abu Abed. Inom loppet av några timmar fanns många skadade. Det var kaos. Vi begav oss till sjukhuset för att få veta vilka medicinska behov som fanns. Eftersom Läkare Utan Gränser hade ett lager för akutinsatser kunde vi erbjuda medicin och förnödenheter.

Trots att bomberna föll över Gaza öppnade Läkare Utan Gränsers team sin klinik för eftervård. Där kunde organisationen hjälpa skadade som genomgått en operation på sjukhus och som behövde medicinsk uppföljning.

Mobila team

Trots striderna lyckades Läkare Utan Gränser varje dag bistå 60-70 patienter i Gaza stad.

Tjugotvå dagar efter offensiven innebar den utfästa vapenvilan att Läkare Utan Gränser kunde få in mer hjälp till Gazaremsan, däribland ett sjukhustält för avancerad kirurgi. Inom två veckor hade 40 människor opererats.

I dag ingår sjuksköterskan Sana Rajab i mobila team som åker runt i de värst våldsdrabbade områdena. De besöker hälsovårdsinrättningar för att söka upp och remittera patienter till Läkare utan Gränsers sjukhus. Abu Abed samordnar Läkare Utan Gränsers medicinska insatser på Gazaemsan. Båda är fortfarande chockade efter de trauma palestinska befolkningen utsattes för.

Svåra minnen

Sana Rajab berättar om hur hon vid ett tillfälle lyssnade till en skadad mans berättelse.

– Han hade blivit skjuten i ena armen. Tre av hans bröder och hans enda syster hade dödats. Han kunde inte sluta prata. Jag fortsatte att lyssna. Det var väldigt smärtsamt.

–  Det finns berättelser som verkligen är svåra att höra. Under bombningarna hade den isreaeliska armén utlovat en daglig vapenvila på tre timmar. Det fanns barn som väntade med att gå på toaletten tills det relativa lugnet infann sig. Kan ni föreställa er hur en skrämd femåring klarar att hålla sig och fråga sin mamma när uppehållet inträffar så han kan gå på toaletten.

–  Om vi börjar minnas alla tragiska historier kommer vi aldrig att sluta prata, säger Sana Rajab.

Psykologiskt stöd

Nu har kriget lämnat plas för efterdyningar i form av fysiska och psykologiska sår. Läkare Utan Gränsers insatser för mental hälsa har funnits i Gaza under flera år. Nu bistår man med psykologisk stöd till den personal som befann sig i frontlinjen under akutinsatserna.

– Ung eller gammal, rik eller fattig, svart eller vit, muslim eller inte. Alla har drabbats, sammanfattar Abu Abed. Många har skadats, andra har förlorat en bror eller vän. Andra fått sina hem förstörda. Alla invånare på Gazaremsan har utan undantag lidit i detta krig.