Uttorkade räddas med dropp

En miljon människor flyr i maj 2009 undan våldsamheterna i Swat-dalen till Mardan, ett område i Pakistans nordvästra gränsprovins. Läkare Utan Gränser startade en akutinsats, satte upp kolerakliniker och byggde flyktingläger.

Från Läkare Utan Gränsers kolerabehandlingsavdelning i en smal byggnad bredvid Mardandistriktets sjukhus i nordvästra Pakistan hörs ångestskrik från barn. Där ligger Maaz som är 14-månader och vrider sig i plågor på en bår på kvinnoavdelningen. Hon har diarré, kräks och är uttorkad. Hennes utmattade och oroliga mor försöker trösta henne.
– I min familj är vi tjugo och fem av barnen har drabbats av kolera, säger hon.

Kolera sprids främst via förorenat vatten och mat. Sjukdomsförloppet är extremt snabbt och kan leda till livshotande uttorkning inom några timmar. De allvarligaste fallen av kolera kan leda till att de sjuka tappar mellan 10-20 liter vätska per dygn.

I det intravenösa droppet som är fäst i Maaz lilla arm finns all vätska som behövs. Hon kommer inom kort att återhämta sig.

Mellan juni och november 2009 var Läkare Utan Gränser på plats i Mardanområdet för att bistå de hundratusentals människor som flydde våldsamheterna i Swatdistriktet. De lokala hälsoklinikerna blev snabbt överbelastade och Läkare Utan Gränser satte upp tre kolerakliniker och byggde ett läger för 5 000 internflyktingar.

Inom några dagar spred sig ryktet att Läkare Utan Gränser fanns på plats och koleraavdelningarna fylldes med patienter. Patienter som annars riskerade att dö eftersom de inte har råd att behandlas på avgiftsbelagda sjukhus.

Väntar på sina män för att gå ut

Ljudet av surrande fläktar bryts när en ambulans parkerar på gruset utanför kliniken vid Mardandistriktets sjukhus. Sjuksköterskor bär Mudasher, en 13-årig pojke, på en bår. Han får omedelbart vätskeersättning men några minuter senare får han ett våldsamt kräkanfall.
– Upp till 70 procent av alla patienter är svårt uttorkade när de kommer till oss. Ungefär en tredjedel måste omedelbart få intravenöst dropp. Patienterna söker ofta inte hjälp förrän de är akut sjuka och så fort de inte behöver droppet kräver de att få åka hem, säger läkaren Sylke Neumann som är chef för avdelningen.

Sylke Neumann berättar att de flesta patienterna är kvinnor som ofta är betydligt värre däran än männen. Kvinnor får inte lämna sina hus när de behöver utan måste gå i sällskap med en man. Eftersom kolerasjuka behöver snabb hjälp kan väntan göra kvinnorna sjukare. Okunskap om hygien och den dåliga hälsoinfrastrukturen bidrar också till ökningen av antalet akut diarrésjuka och patienter med kolera i Mardan. Sylke Neumann förklarar att enkla latriner utan septiska behållare allvarligt bidrar till hälsoriskerna. Läkare Utan Gränser informerar därför patienterna om vad de bör känna till för att minska koleraspridningen.

Doktor Asad Ali, en av läkarna som arbetar på akutkliniken, säger att de som mest hade 50 personer som dagligen behandlades på hälsocentret. Nu söker hälften så många, ett tecken på att internflyktingarna är på väg tillbaka till sina hem i Swat-dalen.

Mellan juni och slutet av oktober behandlade Läkare Utan Gränser 1 672 kolerapatienter på tre kolerabehandlingsavdelningar i Mardanområdet i Pakistan. Nästan 60 procent av patienterna var allvarligt sjuka. Inga kolerarelaterade dödsfall inträffade för barn under fem år.