En ny rapport manar till ökad hjälp för båtflyktingar från Somalia och Etiopien

Varje år riskerar tusentals somalier och etiopier sina liv när de korsar Adenviken på flykt undan konflikter och extrem fattigdom. På den riskfyllda båtfärden är de flyende utsatta för människosmugglarnas våld och de får inte heller mycket hjälp när de anländer till Jemen. I rapporten “No Choice” skildrar Läkare Utan Gränser förhållandena på den farliga överfarten och manar till mer hjälp för de tusentals flyktingar, asylsökande och migranter som flyr sina hemländer.

Antalet flyktingar som anländer till Jemen ökar till följd av den upptrappade konflikten i Somalia och torkan som drabbat Afrikas horn. FN uppskattar att 30 000 människor företog den farliga resan under 2007. De första fem månaderna 2008 anlände över 20 000 i Jemen. Men många överlever inte färden; 2007 rapporterades 1 400 personer döda eller saknade. För 2008 är siffran hittills 400.

Rapporten släpps på den Internationella flyktingdagen och omfattar över 250 vittnesmål som Läkare Utan Gränsers team i Jemen samlat in sedan september 2007. När flyktingarna anländer är de utmattade, ofta är de sjuka och känslomässigt nedbrutna. På de åtta till tio meter långa båtarna, anpassade för högst 40 passagerare, stuvar man in över 100 personer. Människor tvingas sitta i samma ställning, utan att kunna röra sig, de två till tre dagar som resan tar. Inte sällan berövas de vatten och mat.

Människosmugglarna är oerhört brutala. De misshandlar alla som vågar röra sig och förhållandena är olidliga. Värst är det för dem som befinner sig i båtens lastrum. I dessa trånga, fönsterlösa utrymmen avsedda för fraktgods sitter ofta fler än tjugo människor, mer eller mindre ovanpå varandra. Dödsfall under resan uppges ha inträffat på en tredjedel av båtarna. De vanligaste orsakerna till att människor dött är allvarlig misshandel, brist på mat och vatten och kvävning till följd av trängseln i lastrummen. Flera av dem som intervjuats berättar också att smugglarna kastat passagerare, inklusive barn, överbord.

Att anlägga Jemens kust är en riskfylld manöver. För att inte bli arresterade av militären, som patrullerar kuststräckan, anländer många båtar nattetid och smugglarna tvingar passagerarna att hoppa i vattnet långt ute till havs. Många drunknar eftersom de inte kan simma eller har begränsad rörelseförmåga till följd av att armar och ben har domnat. Andra har svårt att orientera sig mot land i mörkret.

Merparten av de intervjuade är medvetna om riskerna men säger till Läkare Utan Gränser att de inte hade något val. Att ta sig över Adenviken var enda sättet för dem att undkomma våld och fattigdom i hemländerna. För dem som trots allt överlever den farofyllda resan och når Jemens stränder är svårigheterna inte över. Landet har begränsade resurser och hjälpen är långt ifrån tillräcklig.

– De humanitära insatserna har varit djupt otillfredsställande. Det behövs mer internationell hjälp, snabbt, samt politiska och ekonomiska åtaganden från givarländerna. De som idag bistår flyktingarna måste öka sin kapacitet så att de kan ta hand om fler. Samtidigt måste fler organisationer ingripa, säger Alfonso Verdú, samordnare för Läkare Utan Gränser i Jemen.

Läkare Utan Gränser öppnade i september 2007 ett projekt vid kusten i södra Jemen för att förse de nyanlända med medicinsk, psykologisk och humanitär hjälp. Ett mobilt team ger första hjälpen och assistans på stranden. Läkare Utan Gränser driver också en akutvårdsmottagning på flyktingmottagningen i Ahwar. På åtta månader har Läkare Utan Gränser bistått över 6 000 personer.

Ladda ner rapporten från http://www.lakareutangranser.se/jemen-rapport

För mer information, kontakta Malin Lager, pressekreterare vid Läkare Utan Gränser +46 (0)708 33 77 40.