Somalia: Våldet hindrar hjälpen
Medan hjälporganisationerna lämnar Somalia är folkets behov av hälso- och sjukvård större än någonsin. Bristen på säkerhet ligger också som en skugga över Läkare Utan Gränsers verksamhet i landet.
I Somalia är behoven av hälso- och sjukvård enorma. Det nära två decennier långa inbördeskriget, i kombination med torka och översvämningar, har lett till att hälso- och sjukvårdsstrukturen kollapsat och till att hälsosituationen bland befolkningen numera hör till de sämsta i Afrika. Som så ofta är kvinnor och små barn särskilt utsatta.
En av tio kvinnor dör i samband med barnafödande och fler än ett barn av fem får aldrig uppleva sin femårsdag. Även bland den övriga befolkningen är sjukdomar som tuberkulos och parasitsjukdomen kala azar vanliga. Men också sjukdomar som egentligen är enkla att bota – som diarré och luftvägsinfektion – men som utan behandling riskerar att bli ödesdigra.
– Den enda sjukvård som finns i Somalia är privat och väldigt dyr. Befolkningen är helt beroende av hjälporganisationer som Läkare Utan Gränser, säger Karin Fischer Liddle, som sedan flera år är organisationens medicinska koordinator för Somalia med bas i Nairobi.
Hundratusentals internflyktingar
Under 2007 öppnade Läkare Utan Gränsers holländska sektion, som Karin arbetar för, två nya projekt i landet. I huvudstaden Mogadishu startade man en klinik för graviditetsrelaterade komplikationer och en annan klinik för barn under tolv år. Den senare riktade sig till barn från internflyktinglägren utanför Mogadishu. Där lever hundratusentals människor som de senaste åren flytt våldet i huvudstaden, berättar Karin.
– Barnen hade vanliga sjukdomar som lunginflammation, diarré och hudinfektioner.
Det andra projektet startade man i Kismayo, som ligger i södra delen av landet. Där hade det inte funnits några internationella organisationer närvarande över huvud taget sedan Läkare Utan Gränser lade ner verksamheten 1998 på grund av bristande säkerhet.
– Enligt vårt mandat ska vi koncentrera oss på att hjälpa de mest utsatta människorna på de mest utsatta ställena. I Kismayo blir människorna ofta utsatta för våld och är i stort behov av kirurgisk vård. Därför öppnade vi en kirurgisk klinik i staden.
– Men det var inte bara krigsskadade som kom till oss utan även andra akuta fall, fortsätter hon. Till exempel utförde vi 15-20 kejsarsnitt i månaden. På den privata klinik som finns i staden, där man får betala för vården, utfördes ungefär ett kejsarsnitt i månaden.
Patienterna överges inte
Bristen på säkerhet ligger hela tiden som en skugga över verksamheten i Somalia. Läkare Utan Gränser har funnits i landet sedan 1991 och otaliga gånger har man tvingats evakuera den internationella personalen.
Det blev också fallet 2007. I juni besköts en av Läkare Utan Gränsers bilar i Mogadishu. Chauffören dödades och en medarbetare skadades. I slutet av december kidnappades två medarbetare i staden Bosasso. Båda frigavs en vecka senare. I Marere i södra Somalia blev ytterligare en av organisationens bilar beskjuten och kulan missade en av fältarbetarna med 20 centimeter, berättar Karin.
– Vid ett annat tillfälle blev en svensk läkare attackerad med en träpåk. Hon fick inga allvarliga skador men alla i teamet evakuerades direkt.
Men även när den internationella personalen evakueras överges inte patienterna, poängterar Karin. I väntan på att säkerheten ska förbättras driver den inhemska personalen verksamheten vidare.
– De är helt fantastiska. I Mogadishu, där situationen är extrem, riskerar de livet varje dag när de går till jobbet. Men de går ändå, för att ge vård åt patienterna.
Varje dag måste Läkare Utan Gränsers personal i Mogadishu passera ett antal vägspärrar, vilket kan vara nog så farligt i ett laglöst samhälle där våld har blivit ett accepterat sätt att lösa konflikter och där man i princip aldrig ställs till svars för sina brott. Men det finns också en oro för att den inhemska personalen ska råka illa ut på grund av att de jobbar för en västerländsk organisation.
– Vi har inte kunnat få bekräftat att det finns ett hot direkt riktat mot oss, att det är vi som utgjort måltavlan. Läkare Utan Gränser är väldigt kända och respekterade i Somalia, eftersom vi varit på plats så länge och ofta stannat kvar när andra organisationer åkt därifrån. Samtidigt ändras förutsättningarna hela tiden och innan vi har fått den nya bilden klar för oss händer det att vi väljer att evakuera. Hellre innan det händer något än efter.
Utbrett kontaktnät
På senare år har organisationen valt att lämna flera konfliktdrabbade länder, trots att de humanitära behoven varit lika omfattande som i Somalia. I både Afghanistan och Irak gjordes till exempel bedömningen att det var för farligt att stanna.
Men i Somalia har Läkare Utan Gränser aldrig behövt avbryta verksamheten helt och hållet. Det må råda kaos på ytan. Men under ytan har de olika klanerna avsevärd kontroll över sina respektive områden, och tack vare ett utbrett kontaktnät har Läkare Utan Gränser kunnat utnyttja det lilla utrymme som trots allt funnits för humanitära organisationer att agera.
– Till skillnad från i Irak, där kriget varit konstant sedan det började, har det gått i vågor i Somalia. I samband med lugnare perioder har vi kunnat skapa kontakter i lokalsamhället som varit ovärderliga och gjort det möjligt för oss att jobba även när konflikten blossat upp igen, förklarar Karin.
Kan Läkare Utan Gränser fortsätta arbeta i Somalia?
– Ja, det tror jag. Det måste jag tro. Även om det är svårt är behoven enorma. Man får ju inte riskera medarbetarnas liv men Läkare Utan Gränser bedriver så många projekt och tillhandahåller så mycket vård. Vi gör verkligen nytta.
Fotnot. Den 28 januari 2008 dödades tre medlemmar ur Läkare Utan Gränsers team i staden Kismayo i Somalia; den kenyanske läkaren Victor Okumu, den franske logistikern Damien Lehalle samt den somaliske chauffören Billan. Läkare Utan Gränser fördömde attacken, som ledde till att organisationen drog tillbaka all internationell personal från Somalia.
FAKTA SOMALIA
Läkare Utan Gränser har varit verksamma i Somalia i över 17 år och tillhandahåller för närvarande hälso- och sjukvård på elva platser runt om i landet. Till följd av de enorma medicinska och humanitära behoven i konfliktens kölvatten startades flera nya projekt 2007. Medicinska team utförde över 1 500 kirurgiska ingrepp, 520 000 patientbesök gjordes inom öppenvården och cirka 23 000 patienter blev inlagda på sjukhus.