Lugnt på ytan i Molo-distriktet

Samtidigt som de politiska förhandlingarna i Kenya fortgår präglas de isolerade samhällena i Molo-distriktet fortfarande av dagligt våld.

Läkare Utan Gränsers team, som arbetar i distrikten Nakuru och Molo (se karta), har vittnat om nya våldsamma incidenter. En far och hans två söner har dödats i Sachangwan, en liten by längs vägen mellan Nakuru och Eldoret. I staden Tegea sattes 14 hus i brand i förra veckan. I samma område har läger för internflyktingar nu börjat tömmas - i Murindiko, där 2000 människor befann sig tidigare, finns nu endast 30 personer kvar.

Redan innan Kenya gick till val var situationen spänd i distriktet Molo. Ända sedan oktober 2007 har det rapporterats om våldsamma sammandrabbningar mellan olika grupper.  När Läkare Utan Gränser i början på december inledde sitt mobila program i området befann sig närmare 20 000 människor redan på flykt undan våldet.

– På ytan verkar situationen ha lugnat ner sig, men varje dag inträffar våldsamma incidenter som traumatiserar människor och tvingar dem att leva i konstant rädsla, säger Tina Varga, koordinator för Läkare Utan Gränser i Nakuru och Molo. Nakuru är den enda staden i Kenya som fortfarande har utegångsförbud nattetid, vilket är ett tecken på att situationen är allt annat än lugn.

Mobila kliniker

Enligt officiella siffror finns 170 läger i södra Rift Valley (karta) dit människor har tagit sin tillflykt. De flesta av dessa läger är små och består av några hundra personer. Läkare Utan Gränser har två huvudsakliga syften med sina mobila kliniker på plats.  Det ena är att ge medicinsk vård till dem som inte kan ta sig till hälsoklinikerna. Det andra är att helt enkelt vara närvarande. Genom att förflytta sig i området, och behandla patienter, skapar man en känsla av att befolkningen inte är helt övergiven.

Staden Total Junction, en viktig knutpunkt på vägen mellan städerna Eldoret och Kisumu, har drabbats hårt av våldsamheterna. Flera hus och butiker har satts i brand och förstörts, och staden är näst intill tom på människor.

Två gånger i veckan besöker Läkare Utan Gränsers mobila kliniker två olika flyktingläger i området kring Total Junction. Lägren består av människor från olika folkgrupper som är involverade i våldsamheterna.
– Det är viktigt för oss att hjälpa alla offer, oavsett på vilken sida de står i konflikten. Människorna måste se att vi hjälper alla utan att särbehandla någon, säger Elena Velilla, platsansvarig för Läkare Utan Gränser.

Rädsla för att besöka sjukhus

De flesta internflyktingar vågar inte lämna lägren för att söka vård på sjukhus eller andra vårdinrättningar. Anledningen är rädsla för att bli behandlade av vårdpersonal från en annan folkgrupp.

– I dag träffade vi en person som lever med hiv/aids. Hans medicin började ta slut så vi föreslog att han skulle följa oss till sjukhuset i Molo för att få ny medicin. Han vägrade eftersom han visste att majoriteten av personalen på sjukhuset tillhör en annan stam.  Vi fick åka dit själva för att hämta medicinerna, säger Radka Onderkova, läkare för Läkare Utan Gränser.

I båda lägren lever ungefär 700 internflyktingar under väldigt enkla förhållanden. Varje dag genomför Radkas team omkring 450 konsultationer, de flesta för luftvägsinfektioner och diarréer. En undersökning visade också att fyra barn led av undernäring, varav ett barn var allvarligt undernärd.