När kriget återvände till Kongo
Än en gång befinner sig hundratusentals människor på flykt. På Läkare Utan Gränsers sjukhus i Rutshuru jobbar teamet dygnet runt för att ta hand om skadade.
Det var en dag när Sindibuze Hategekimana var ute och arbetade på fältet som han hörde skottlossning på avstånd. Han började springa hemåt för att se efter vad som hänt med familjen.
– Plötsligt blev jag alldeles varm . När jag tittade ner såg jag att jag hade blivit
skjuten i benet, berättar han.
Sindibuze ligger på salen för ortopedi på Läkare Utan Gränsers sjukhus i Rutshuru. Han har en tyngd som håller benet fixerat så att det kan växa ihop
rätt, eftersom han fick en fraktur av kulan. Om ett par månader kommer han att kunna gå igen.
– Min fru är här och tar hand om mig. Att jag inte kan jobba på fältet just nu spelar inte så stor roll, rebellerna ockuperar ändå vår mark, säger han.
Sindibuze vet inte att rebellerna snart kommer att stå utanför sjukhuset också.
Vägen från provinshuvudstaden Goma upp till Rutshuru har vulkanen som landmärke på vänster sida, och stora gröna fält på höger sida. Där går gränsen mot grannlandet Rwanda.
15 år gammal konflikt
Både Rwanda och flera andra grannländer har haft ett finger med i spelet i den 15 år gamla konflikten i Kongo-Kinshasa. Inte minst här i den östra delen av landet, i norra och södra Kivu, har olika rebellrörelser slagits om herraväldet.
En av dem är CNDP med den avhoppade generalen Laurent Nkunda i spetsen. De
senaste åren har CNDP mest slagits med regeringsstyrkorna som har bestämt sig
för att sopa bort dem. Kriget böljar fram och tillbaka, områden byter härskare och civilbefolkningen hamnar i kläm. Just nu befinner sig över en miljon människor på flykt undan kriget.
Tält på gården
– Jambo mama, hur mår du i dag?
Michelle van den Bergh kommer från Belgien och jobbar som projektkoordinator
på sjukhuset i Rutshuru. Hon hälsar på patienterna som sitter eller ligger i de fulla sjukhussalarna. Här finns 220 bäddar, men det blir ofta överbelagt när det pågår stridigheter i området eller en epidemi bryter ut.
– Förra veckan hade vi 270 patienter. Då satte vi upp tält på gården, och så
får patienterna ligga två i varje säng, berättar hon.
För tillfället jobbar bara ett team på sjukhuset. All övrig personal har evakuerats eftersom det pågår strider längs med vägen ner mot Goma.
– Men vi stannar kvar här in i det längsta, oavsett om det är regeringen
eller rebeller som har kontrollen över området. Det är viktigt i krig – att visa
att man är oberoende, säger hon.
Gratid vård
Vården på sjukhuset är gratis och alla som kommer in behandlas, oavsett
om de är civila, rebeller eller regeringssoldater. På så sätt har alla sidor ett
intresse av att skydda sjukhuset.
– Vi frågar aldrig vem det är som kommer. När man kommer till vårt
sjukhus är man en patient, punkt slut, säger Michelle.
Två dagar senare är kriget över dem. Rebellerna i CNDP trycker tillbaka regeringsstyrkorna bit för bit och kommer närmare och närmare Rutshuru.
Explosionerna utanför murarna skakar byggnaderna och krutröken fyller luften. Hundratals bybor har tagit sin tillflykt till sjukhusgården, där de har rullat ut
sina madrasser och försöker lugna de skrikande barnen.
Michelles telefon ringer konstant. Hon har inte sovit många timmar. Det finns nästan ingen mat och vattnet börjar sina eftersom någon har klippt av ledningarna. Just nu går det varken att komma till eller från Rutshuru.
Bomber faller
Men sjukhusarbetet måste fortgå. Plötsligt hörs upprörda röster och slammer
från dörrarna till operationssalen. En man som har skjutits i bröstet förs in
till den amerikanske läkaren Jordy Cox.
– Få hit en narkossköterska NU! Annars dör han!
Jordy hinner knappt vänta på att patienten ska somna innan han öppnar
bröstkorgen.
– Kolla på det här gigantiska hålet! ropar han.
Han är traumakirurg där hemma också. Bomberna som smäller utanför fönstret lyfter han bara lite på ena ögonbrynet åt.
– Jag bryr mig ärligt talat inte särskilt mycket. När jag ansökte till Läkare Utan Gränser kryssade jag i en ruta om att jag kunde tänka mig att arbeta under
instabila förhållanden, och det är det jag gör nu, säger han.
Fast ett par timmar senare lånar han ändå en telefon och ringer hem till sin fru.
Börjar amputera
Plötsligt brakar dörrarna upp igen och det hörs fler skrik. En kvinna som har
fått båda benen bortsprängda lassas upp på operationsbordet i salen intill. Läkaren Claude Wani får det föga avundsvärda
uppdraget att börja amputera.
I rummet utanför ligger en man med bortskjuten käke och väntar på operation.
Det droppar blod om honom, från britsen ner på golvet.
– Och så har vi den stackaren också, säger Jordy och skakar på huvudet.
Men operationssalarna är fulla och patienten håller inte på att förblöda.
Han får vänta.
Svårt att hålla sig vaken
Vid 22-tiden finns inga fler patienter att operera och explosionerna har tystnat.
Rebellerna har intagit Rutshuru. Oron för vad som ska hända gör luften tät.
– De lovade i alla fall att de inte ska attackera sjukhuset, säger en utsjasad
Michelle van den Bergh. Hon har just sökts upp av en rebell ledare som har meddelat att området numera kontrolleras av CNDP, men att sjukhusarbetet kan pågå som vanligt.
Det blir svårt. Det finns snart inget vatten kvar. Teamet som jobbar har varit
i tjänst fyra dygn i sträck och narkossköterskan har svårt att hålla sig vaken.
Nu är det bara att hoppas att rebellerna, som marknadsför sig som befriare, snabbt återställer ordningen i staden. Kanske öppnar de snart vägen ner till
Goma, så att lastbilarna med förnödenheter kan börja rulla igen.
Oavsett vilket, försöker teamet stanna kvar. Deras närvaro är sjukhusets livförsäkring.
Text: Anna Roxvall
FAKTA | KONFLIKTEN I KIVU
I över 15 år har provinserna norra och södra Kivu härjats av våldsamma
konflikter. Området är rikt på naturtillgångar och kontrollen över dessa har
spelat en viktig roll i konflikten, som även involverat flera grannländer.
I dagsläget befinner sig en miljon människor på flykt och att nå dem med sjukvård, mat och rent vatten är en oerhörd utmaning. Läkare Utan Gränser finns på plats i bland annat Rutshuru, Kitchanga, Mweso och Masisi. Teamen tillhandahåller akutsjukvård och arbetar även vid kliniker och med hjälp av mobila team. Man driver också flera behand lingscenter mot kolera, en diarrésjukdom som ofta förekommer i flyktinglägren.
Läkare Utan Gränser har arbetat i Kongo-Kinshasa sedan 1987.