Familjer med undernärda barn berättar

I slutet av maj öppnade Läkare Utan Gränser en undernäringsklinik i regionen Shashemene, i södra Etiopien, där akut undernärda barn kan få medicinsk vård 24 timmar om dygnet. På bara några få dagar tog kliniken emot fler än 200 barn. Här berättar några av barnens familjemedlemmar om de senaste månadernas svårigheter med att skaffa mat.

Fatuma

Jag är här med mitt barnbarn Safiya, två år. Hennes mor ska ha ett till barn så hon kunde inte komma hit. Safiya har haft diarré och feber i tre veckor nu. Eftersom vi inte har några pengar kan vi inte gå till sjukhuset. Vi har inte heller haft tillgång till mat under de senaste sex månaderna, varken majs eller potatis. Regnet har också uteblivit. Ibland arbetar jag. En av mina söner har ett bra arbete och ibland ger han oss pengar. Men i år saknar vi mat. Mitt barnbarn mår mycket bättre nu. Hon har blivit att med diarrén och har fått tillbaka aptiten. Jag är väldigt, väldigt glad. Jag hoppas hon kan skaffa sig en utbildning och lära sig saker, jag hoppas hon blir en god människa. 

Amina

Mina tvillingpojkar hade varit sjuka i en vecka med diarré, feber och kräkningar. Vi begav oss till sjukhuset och där fick vi en poliovaccination. Sedan kom vi hit. Vi saknar land att odla på. Min man brukar arbeta med att vakta grödorna på gårdar men eftersom det inte finns någon mat finns det inte heller något att vakta. Vi har 12 barn, den äldsta är 14 år. Min svåger är hemma och tar hand om dem. Om de kan hitta mat äter de, annars somnar de hungriga. Vi har haft brist på mat i sex, sju år men i år är värre än vanligt.

Geneme

Jag har tre barn varav två är sjuka. Vi hörde i staden Shalla att det ska finnas medicin i Shashemene för sjuka barn, så jag kom hit med mina barn. Problemet är att det inte har regnat på länge. Innan vi kom hit åt vi bara majs. I normala fall arbetar jag med att sälja saker vid marknaden för att kunna köpa mat men allt har blivit mycket dyrare i år. Livet har blivit mycket svårare nu. Vi har varit på kliniken i 15 dagar. Ett av mina barn har blivit bättre medan mitt andra barn fortfarande är sjuk. När mina barn är sjuka blir jag arg på mig själv, de är sjuka därför att jag inte kan ta hand om dem, jag har ingen mat att ge dem. Jag blir glad av att få åka hem men samtidigt är jag oroad eftersom vi inte har någon mat där hemma. Vi kommer bara att ha den mat vi får här.

Kadir

Min dotter Alemitu är sjuk eftersom vi inte har någon mjölk. Våra kor är väldigt magra eftersom det inte har regnat på länge och därför inte finns något gräs för dem att äta. Jag har två fruar och nio barn. Jag är här med Alemitu och hennes mamma är hemma och tar hand om de andra barnen. Jag har aldrig upplevt att något av mina barn har blivit sjuka på grund av hunger. Nu börjar min dotter må bättre men hon dricker fortfarande inte mjölken hon får.

Vi har en liten yta som vi kan odla på men det räcker knappt för det mest nödvändiga. Marken är väldigt torr och det är vanligt med att det regnar för lite, men i år är det värre än vanligt. Våra liv är helt beroende på om det regnar; om det regnar tillräckligt kan vi försörja oss med mat, annars svälter vi.

Mohammed

Mina två söner är sjuka. Den äldsta har varit sjuk i en månad men vi har varit utan mat i två månader. I normala fall odlar jag tillräckligt för att kunna försörja min familj: potatis, majs, vete och bananer. I år har vi ätit mycket bananer. Problemet för de flesta är bristen på mat och pengar. Jag hade inte tillräckligt med pengar för att ta mina barn till sjukhus. Jag var tvungen att låna pengar för att kunna resa hit med dem. Vi vet att det kommer att börja regna och grödorna kommer att växa, men vi vet inte när. Det är upp till gud att bestämma.