Undernäring hotar internflyktingarna

Tusentals familjer har tvingats på flykt undan stridigheter i den oljerika regionen Abyei i södra Sudan. Behovet av humanitärt stöd i regionen är stort, samtidigt som ytterst få hjälporganisationer finns på plats i delstaten norra Bahr-el-Ghazal. Gabriel Trujillo, ansvarig för Läkare Utan Gränsers projekt i Sudan, är oroad över utvecklingen.

Internflyktingarna började anlända till norra Bahr-el-Ghazal för flera veckor sedan. Vilken situation befinner de sig i nu?

Runt 12 000 internflyktingar har samlats på tre platser norr om Aweil. Ytterligare flera tusen har tagit sin tillflykt till skogen. Det kan röra sig om tiotusen personer men också om dubbelt så många. Ingen kan med bestämdhet säga något om i vilken situation de befinner sig eftersom de är så utspridda och svåra att nå. Men sedan de anlände har familjerna nästan inte fått någon hjälp över huvud taget.

När jag träffade några av dem för ett par dagar sedan slogs jag av deras förtvivlan, som gränsade till aggressivitet. I Mending Dot Akok, där 10 000 interflyktingar samlats, omringades vi av män, kvinnor och barn som dunkade sig själva i magen och höll upp fingrarna mot munnen för att visa hur hungriga de är. De visade mig vad de hade att äta, blad och små nötter. Männen jagar, men enstaka smådjur är det enda som finns.

Hungern har än så länge inte lämnat synliga spår på de vuxnas kroppar. Däremot visar några ungdomar redan tecken på undernäring. En snabb uppskattning av de yngre barnens näringsstatus var också illavarslande: cirka 20 procent av barnen under fem år lider av undernäring och åtta procent av dessa är gravt undernärda. Detta innebär att flera hundra barn är i behov av akut terapeutisk näringstillförsel.

Internflyktingarna som jag träffade hade flytt utan att få med sig någonting. I deras tillfälliga bostäder, som är gjorda av gräs, finns oftast ingenting annat än en kastrull eller enstaka klädesplagg. För att hitta vatten måste de gräva en par meter djup grop. Men det lilla vatten som då kommer upp till ytan är smutsigt och stillastående. Internflyktingarna i den här regionen är i stort behov av vatten, mat och andra grundläggande förnödenheter, liksom av medicinsk vård och då framför allt beahandling mot undernäring.

Vad har interflyktingarna flytt ifrån och vad finns det för lokal kapacitet att hantera krisläget?

Den här krisen har uppstått till följd av politiska spänningar, försämrad tillgång på mat och otillräcklig och underfinansierad sjukvård. Människorna har flytt undan strider mellan nomader som tillhör folkgruppen Misseriya och väpnade styrkor från södra Sudan. Stridigheterna har pågått sedan i slutet av december längs gränsen mellan södra och norra Sudan. Nomaderna följer sin traditionella rutt, men eftersom de under kriget mellan den norra och den södra delen av landet tog parti för norra Sudan betraktas de med misstänksamhet av de före detta rebellerna i södern.
I området kring Abyei är de politiska spänningarna påtagliga. Det finns mycket olja i den här regionen men vem den egentligen tillhör är omstritt. Fredsavtalet mellan Nord och Syd från 2005 lämnade den frågan därhän.
Förutom internflyktingarna har dessutom 20 000 före detta flyktingar återvänt. Det är människor som under kriget flydde norrut eller till något av grannländerna. I hela södra Sudan har närmare två miljoner människor återvänt.

För de flesta av dem finns ingenting att komma tillbaka till, inte heller mat eller hälso- och sjukvård. Läkare Utan Gränser har jobbat i regionen i flera år och vi vet att det inte finns något hälso- och sjukvårdssystem och att undernäring är vanligt förekommande hos barn under fem år – även i goda tider.

För närvarande är situationen värre än vanligt. Livsmedelspriserna stiger, ibland upp till tre gånger mer än det vanliga marknadspriset. Samtidigt minskar den humanitära hjälpen. Till exempel har FN.s livsmedelsprogram (WFP) upphört med sin generella utdelning av mat eftersom det inte längre pågår någon väpnad konflikt i södra Sudan.

Hur reagerar internationella organisationer på krisen i södra Sudan?

Vi har uppmärksammat de humanitära organisationerna som finns på plats i Bahr-el-Ghazar om situationen. För egen del har vi startat en akut insats. Vi har bland annat börjat med mobila näringskliniker, bland annat på det ställe där interflyktingarna befinner sig, och 800 barn får nu behandling mot undernäring. För dem som kräver sjukhusvård har vi öppnat en nutritionsavdelning på Aweil-sjukhuset med en kapacitet på 100-150 sängar. Där behandlas fler än 80 barn. Dessutom kommer vi att dela ut mat, tvål, köksutrustning och andra förnödenheter bland de mest behövande.

I Mending Dot Akok planerar vi en mer omfattande distribution av mat och rent vatten. Det finns också risk för både mässling och malaria. Därför har vi redan nu vaccinerat alla barn i vårt undernäringsprogram mot mässling. Än så länge har malariasäsongen inte inletts men antalet fall har redan stigit. Vi räknar med mer än 20 000 patienter längre fram, däribland hundratals allvarligare fall. På sjukhuset har vi också försökt förbättra den gynekologiska vården och förlossningsvården.
Men fler aktörer måste reagera på nödsituationen i södra Sudan. Vi fortsätter att vädja till andra humanitära organisationer och till WFP om ett snabbt ingripande, innan regnsäsongen gör det nästan omöjligt att nå fram till de mest behövande.