Rädsla för trakasserier och övergrepp hindrar migranterna från att söka vård

Över en miljon zimbabwier har kommit till Sydafrika på jakt efter ett jobb. Men i Sydafrika, där arbetslösheten redan är skyhög, blir de inte särskilt väl mottagna. Rädslan för att bli deporterad eller trakasserad gör att många drar sig för att söka sjukvård. Sedan i december 2007 finns Läkare Utan Gränser på plats i gränsstaden Musina och i huvudstaden Johannesburg.

En gång i tiden var Musina en relativt välmående gruvort. Numera utgör denna gränsstad, belägen mitt emellan Zimbabwes huvudstad Harare och Sydafrikas Johannesburg, ett centrum för zimbabwiska migranter som kommit hit jakten på arbete. Många av dem har fått tillfälliga jobb på någon av traktens alla farmer, och även om lönen är låg räcker den för att de ska kunna försörja både sig själva och familjerna hemma i Zimbabwe. Men i Sydafrika, där arbetslösheten ligger någonstans mellan 25 och 40 procent, betraktas migranterna från det krisdrabbade grannlandet allt oftare som ovälkomna inkräktare. Rädslan att bli utsatt för övergrepp eller utslängd ur landet har gjort att zimbabwierna sällan vågar ta kontakt med de statliga vårdinrättningarna – trots att de enligt sydafrikansk lag, precis som alla andra som bor i landet, har rätt till hälso- och sjukvård. Resultatet är att kroniska infektionssjukdomar som tuberkulos och hiv inte behandlas, och att gravida kvinnor inte får den akuta förlossningsvård som många av dem är i behov av.

800 patienter i månaden

– Migranterna från Zimbabwe riskerar att utsättas för sexuellt våld, för fysiska och verbala övergrepp och för trakasserier från polisen. Det gäller både i samband med att de passerar gränsen och väl inne i Sydafrika, säger Sylvie Kaczmarczyk som är projektansvarig för Läkare Utan Gränser i Musina.

– Dessa omständigheter, i kombination med frågetecknen kring deras legala status, gör att de befinner sig i en mycket utsatt och osäker position vilket i sin tur påverkar såväl den fysiska som den mentala hälsan, fortsätter hon.

Sedan i december 2007 tillhandahåller Läkare Utan Gränser grundläggande hälso- och sjukvård till de zimbabwiska migranterna i Musina och trakterna där omkring. Varje månad har de cirka 800 patientbesök och huvudvärk, hosta, hudsjukdomar, värk och sexuellt överförda infektioner hör till de vanligaste problemen.

Psykologiskt stöd i Johannesburg

I den centrala metodistkyrkan i Johannesburg har runt 1 500 migranter funnit en fristad. De flesta av dem kommer från Zimbabwe. Alldeles intill ligger Läkare Utan Gränsers klinik, där ett team tillhandahåller grundläggande hälso- och sjukvård eller remitterar patienter i behov av mer avancerad vård till något av de statliga sjukhusen. Under de första tre månaderna i år besökte cirka 2 900 patienter kliniken, varav 370 remitterades vidare på grund av att de hade tuberkulos, hiv eller någon annan kronisk sjukdom. I väntrummet på den lilla kliniken sitter en mamma med sin sju månader gamla baby.

– Jag kom till Sydafrika med ingenting annat än kläderna på kroppen. Kvinnorna i kyrkan gav mig kläder till barnet, berättar hon och fortsätter:
– Han är inte vaccinerad ännu. Jag har varit runt på tre vårdcentraler i Johannesburg men de vägrade hjälpa mig. Därför kom jag hit till Läkare Utan Gränsers klinik.

Vid sidan av medicinsk vård tillhandahåller teamet även psykologiskt stöd, enskilt eller i grupp. Och behovet är stort; migranterna lever i ständig rädsla för att bli upptäckta och deporterade av polisen. För många har kyrkan varit den enda säkra tillflyktsorten. Men i slutet av januari gjorde polisen en raid mot kyrkan och grep många av dess invånare. Sedan dess erbjuder Läkare Utan Gränser gruppterapi.

Organisationens medarbetare upplever varje dag hur traumatiserade de zimbabwiska migranterna är. De lever med rädslan som ständig följeslagare, och med både fysiska och själsliga plågor. Läkare Utan Gränsers hälsokliniker i Johannesburg och Musina är ett sätt att försöka tillgodose deras behov av hjälp.

Genom sina projekt i Bulawayo, Tsholotsho, Buhera, Epworth and Gweru tillhandahåller Läkare Utan Gränser fri hälso- och sjukvård åt 29 000 hiv/aidspatienter, varav 16 900 får ARV-behandling. Möjligheten att hjälpa fler människor i behov av vård hindras av bristen på utbildad personal, av restriktionerna när det gäller vilka som har möjlighet att förskriva ARV-läkemedel, samt av strikta administrativa krav på internationella hälsoarbetare i landet.

Läkare Utan Gränser har arbetat i Zimbabwe sedan 2000.

Upptäck Zimbabwe på kartan!

Upptäck Sydafrika på kartan!