Mänskligt lidande i skuggan av Darfur

Det började med att sjuåriga Njasama Thijen hostade. Sedan blev hennes ben svagare för varje dag. Till slut tog hennes mormor henne till en klinik som drivs av Läkare Utan Gränser. Där ordnade personalen så att hon flögs vidare till Pieri i södra Sudan, det enda stället inom flera mil där hon kan behandlas för tuberkulos. När Njasama kom dit för sex månader sedan kunde hon inte gå - tuberkulos i ryggraden hade gjort hennes ben obrukbara.

Det ovanliga med hennes situation är att den inte alls är ovanlig i södra Sudan. Dåliga levnadsförhållanden, trångboddhet och undernäring ökar samtidigt risken att bli smittad av tuberkulos. Sjukdomen är utbredd och en av de vanligaste dödsorsakerna. Möjligheterna att få behandling är liten eftersom det knappt finns några sjukhus och bristen på medicin och personal är stor; det går en läkare på 400 000 människor. Men detta är bara några av problemen för människorna i södra Sudan - samtidigt som mediarapporteringen fokuserar på konflikten i Darfur.

Bräckligt fredsavtal

Inbördeskriget i Sudan som pågick under två årtionden innebar att fyra miljoner människor drevs på flykt och två miljoner dödades. Det tre år gamla och bräckliga fredsavtalet mellan södra och norra Sudan har inneburit att tiotusentals flyktingar kunnat återvända från Kenya, Uganda, Etiopien och andra närliggande länder. Men där slutar också de goda nyheterna.

Södra Sudan är fortfarande listat som ett av de minst utvecklade och mest korrumperade länderna i världen. Nittio procent av befolkningen lever på mindre än sex kronor om dagen och av dessa har endast en fjärdedel tillgång till rent vatten och avlopp. Fram tills nyligen var aids inte något större problem i landet. Men de återvändande flyktingarna tar också med sig hiv/aids som, utöver de befintliga sjukdomarna, snart kan bli ett stort problem.

När man frågar människor vad de önskar sig har de flesta samma svar: fred, sjukvård, skolor för barnen och en fungerande infrastruktur. Det finns nästan inga vägar i denna enorma region (hela Sudan är sju gånger större än Tyskland). Vatten tas fortfarande från brunnar och elektricitet finns bara i städerna. Det finns få skolor och 48 procent av kvinnorna kan varken läsa eller skriva.

Stor utmaning för Läkare Utan Gränser

Läkare Utan Gränsers arbete i flera regioner i södra Sudan närmar sig gränsen för vad organisationen klarar av. Många kliniker har fått en tillströmning av patienter med 40 procent jämfört med föregående år. Bristen på infrastruktur gör att kvalificerad personal, mediciner och andra förnödenheter tvingas flygas in från andra länder vilket innebär en både omfattande och dyr logistisk utmaning. Kostnaden för det medicinska projektet i södra Sudan uppgår till nära 20 miljoner euro, vilket inkluderar en personalstyrka på 1 600 personer. År 2007 genomfördes 290 000 patientbesök via mobila kliniker eller hembesök och fler än 5 400 patienter behandlades på klinik. Eftersom Läkare Utan Gränser arbetar med akuta insatser riskerar det stora antalet långtidssjuka patienter att äventyra flexibiliteten och därmed möjligheten att kunna agera snabbt vid epidemiutbrott.

Hur det gick för sjuåriga Njasama? I dag är det svårt att föreställa sig att hon för inte allt för länge sedan var förlamad. Nu hoppar hon omkring och leker med de andra barnen. Behandlingen fungerade och Njasama vill återvända till skolan så snart hon är frisk. Om fredsavtalet efterlevs kanske det kan bli verklighet.

Läs mer om tuberkulos!

Sudan på kartan!