Indonesien: Jordbävning på Sumatra

Dagbok från Rose-Marie Blind - på plats i jordbävningsdrabbade Sumatra, Indonesien

Hej igen
Idag har vi fortsatt med att dela ut presenningar, filtar och hygienartiklar till ett område där omkring 1000 hus har förstörts. Vi fortsätter att hålla koll på antalet patienter som kommer till sjukhusen omkring. Vi får ständigt bekräftat att befolkningen befinner sig i ett stresstillstånd som yttrar sig på olika sätt. Antalet fall med magkatarr ökar, stressade barn som inte kan sova etc. Våra psykologer jobbar på olika sätt för att underlätta och minska på stressen.

Igår eftermiddag hade ett efterskalv på 6.7 på richterskalan. Sedan dess har det varit lugnt. Men nu är det eftermiddag igen och alla går och väntar på ännu ett skalv. Man håller koll på sprickorna i väggarna så att de inte ökar i storlek och att dörrar fortfarande går att stänga. Man vill inte befinna sig i en byggnad som riskerar att kollapsa vid nästa skalv.

Just nu anländer ännu en lastbil med gods från vårt förråd i Jakarta, dags att lasta in sakerna i vårt provisoriska förråd.


Fredag 21 klockan 00:28
… har just haft ett efterskalv på 6.7 på richterskalan... kändes gjorde det!!!


Torsdag 20 september

Hej
En vecka har gått sedan de två stora jordbävningarna inträffade, cirka 10 mil utanför den Indonesiska ön Sumatras södra kust. Just utanför staden Bengkulu uppmättes skalvet till 8.4 på Richterskalan och 7.9 utanför Muko-Muko. Redan morgonen därpå kunde ett akutteam från Läkare utan gränser vara på plats i Bengkulu och norr om Muku-Muko med förnödenheter och för att få ett grepp om jordbävningens omfattning.

Jag landade i Jakarta i lördags och tog mig så snart det var tekniskt möjligt upp till det drabbade området. Vi har de senaste dagarna arbetat i 3 team. Mitt team har sin bas i västra Sumatra medan de övriga två fokuserar sig på Bengkulu provinsen.

Eftersom jordbävningarna inträffade på eftermiddagen, var människor vakna och många befann sig utomhus. Antalet skadade och döda människor är därför inte stort, och de flesta människor som befann sig inomhus hann springa ut och rädda sina liv innan husen rasade. De materiella skadorna på hus, byggnader och vägar är däremot omfattande i många områden.

Vi fokuserar vårt arbete på att dela ut presenningar, filtar och hygienartiklar så som tvål, hink, handdduk, schampo och dambindor ect. samt psykologiskt stöd och information till de drabbade. I vissa områden där sjukvården inte fungerar, som ett resultat av jordbävningen, har vi även mobila hälsokliniker.

Tsunamivarningar utfärdades efter flera starka efterskalv och vissa byar har drabbats av mindre tsunamin som orsakat stor förödelse. Vägpartier är bortspolade och mindre båtar har spolats långt upp på land. Människor närmast kusten är rädda för att ett nytt stort skalv ska resultera i en tsunamivåg.

I området som jag jobbar i har vårdcentralen rasat ihop och det lilla sjukhusets väggar lutar farligt mycket inåt efter skalven. Vi har därfor satt upp två stora tält för att den lokala sjukvårdspersonalen kan fortsatta sina aktiviteter. Patienterna vägrar att sova inne i det lutande sjukhuset, och därfor har vi gjort om ett tält till en vårdavdelning. Det ger en stor trygghet för patienterna och deras anhöriga att få sova under en tältduk och inte ett tungt cementtak.

Ungefär 20 procent av husen i området där jag jobbar är helt eller delvis forstörda. De flesta hushållen försöker att arrangera någon slags plats utomhus där man kan tillbringa nätterna.

Vi känner dagligen av kraftiga efterskalv och igår eftermiddag inträffade ett skalv som uppmätte 6.4 på Richterskalan. Man ser att den drabbade befolkningen alltid är på sin vakt och vi sover alla klädda med olåsta dörrar för att snabbt kunna springa ut om det skulle behövas. Redan för flera dagar sedan läste jag i en rapport att det hade inträffat fler än 60 efterskalv.

Fortfarande en vecka efter jordbävningen finns drabbade områden som inte har fått någon hjälp. Och imorse skickade vi ett fjärde team till ett nytt område för att se hur stora hjälpbehoven är.

Igår fick vi rapporter som kan tyda på att vissa vattenbrunnar skadats av skalven i ett område i närheten av där jag befinner mig. Idag åkte vår vatten-och sanitetsexpert dit for att se om det är något vi kan hjälpa till med.

Vi fortsätter att dela ut presenningar, filtar och hygienartiklar i den takt som materialet anländer från Jakarta. Samtidigt fortsätter vi att besöka drabbade områden för att bedöma hjälpbehoven. Vår prioritering är att människorna som förlorat sina hus ska ha ett tak över huvudet så snabbt som möjligt, det har nämligen regnat varje dag. Imorgon är en ny dag och då fortsätter vi vårt arbete och jag hoppas att jag får sova i lugn och ro i natt.