Kampen för att nå fram

Dan Sermand, generalsekreterare för Läkare Utan Gränser, vad utmärkte år 2006?

– Läkare Utan Gränser har än en gång upplevt stora svårigheter att nå de människor som behöver hjälp. Det gäller en rad sammanhang; den pågående våldsamma konflikten i det splittrade Darfur i västra Sudan, Haitis slumområden i Port-au-Prince, de massiva bombningarna av Libanon under sommaren, inbördeskriget i norra Sri Lanka och julens händelser i Somalia. Men självklart fortsätter vi oförtrutet att arbeta för att nå fram med medicinsk hjälp till befolkningar i nöd. Vi har också arbetat för att förse våra hiv/aidspatienter med livsnödvändiga läkemedel som de själva har råd med.

Att komma närmare det svenska samhället var ett av målen för den svenska sektionen under 2006. Lyckades ni med detta?

– Vår främsta prioritet har varit att stärka Läkare Utan Gränsers närvaro och identitet i Sverige, gentemot så väl allmänheten som politiska makthavare. Detta har skett genom lobbying för det humanitära uppdraget gentemot den svenska regeringen, biståndsmyndigheten Sida och andra aktörer, samt ökat samarbete med företag. Vi har också testat en för oss ny insamlingsmetod ”face-to-face” som främjar det personliga mötet.

Ett annat mål var att närma sig Läkare Utan Gränsers fältverksamhet. Vad finns det för planer för framtiden?

– Vi vill ytterligare utveckla vårt operativa stöd till Läkare Utan Gränser på flera nivåer. Idag bidrar Stockholmskontoret direkt till verksamheten i fält via en decentraliserad kommunikationsenhet och en medlem i akutteamet som har sin bas i Sverige. Eftersom dessa initiativ har fallit väl ut önskar vi gå vidare och analysera vår kapacitet för att i framtiden kunna vidga våra operativa möjligheter.

Anneli Eriksson, ordförande för Läkare Utan Gränser, hur har organisationens arbete förändrats genom åren?

– Vårt grundläggande uppdrag – att rädda liv och lindra nöd – står fast. Men utmaningarna ser annorlunda ut idag. Hiv/aidsepidemin, tendensen att det humanitära uppdraget underordnas militära och politiska mål och säkerhetsriskerna för våra medarbetare i fält är några exempel på ändrade förutsättningar.

Organisationen har också växt ifråga om insamlade medel och kapacitet. Hur förvaltar ni de möjligheter detta innebär?

– Det var en av de frågor vi ställde oss under den internationella process som pågick under året, som kallas La Mancha. För att på bästa sätt svara upp emot de humanitära behov vi identifierar är det viktigt att hela tiden utveckla våra strategier och vårt sätt att arbeta. Samtidigt måste de humanitära principerna vara vägledande. Det är genom vår opartiskhet, neutralitet, humanitet och vårt oberoende som vi kan agera.

Läkare Utan Gränser deltog för första gången i Almedalsveckan. Varför då?

– Att arbeta för Läkare Utan Gränser kräver både professionalitet och engagemang. Men sjukvården ser inte likadan ut världen över, det finns enorma skillnader i kvalitet och resurser. Samtidigt ställs det i till exempel Sudan, Burundi eller Afghanistan ibland högre, och framför allt annorlunda, krav på den medicinska personalen jämfört med här hemma. Bristen på resurser till utbildning av sjukvårdspersonal för internationellt arbete är ett problem. För att lyfta denna fråga arrangerade vi sommaren 2006 ett seminarium i samarbete med Vårdförbundet.