Bättre hivläkemedel fem gånger dyrare

En ny rapport som kartlägger prissättningen av hivläkemedel visar att förbättrade läkemedel är upp till fem gånger dyrare än äldre mediciner.

Fattiga länder får tillgång till ny och förbättrad hivbehandling långt senare än rika länder. Förbättrade hivläkemedel är också upp till fem gånger dyrare. Detta visar en ny rapport från Läkare Utan Gränser som kartlägger prissättningen av hivläkemedel. Rapporten ,”Untangling the Web of Price Reductions”, släpptes av Läkare Utan Gränser på en aidskonferens i Sydney, 4th International AIDS Society Conference. Hivläkemedel som nyligen tagits fram och som har avsevärt färre biverkningar än de gamla, ökar kostnaden med nästan 500 procent, från 99 USD till 487 USD, för patienten, enligt rapporten.

De dyrare läkemedlen rekommenderas nu av Världshälsoorganisationen WHO. Läkare Utan Gränsers erfarenhet visar att fattiga länder får tillgång till nya och förbättrade hivläkemedel långt senare än rika länder.

– Jag arbetar i Sydney men har också behandlat aidspatienter i länder som Malawi och Mocambique och skillnaderna jag har sett är alarmerande, säger läkaren Alexandra Calmy, hiv/ aids-rådgivare för Läkare Utan Gränsers kampanj för tillgång till livsnödvändiga läkemedel.

På konferensen i Sydney presenteras flera lovande läkemedel. Dessa läkemedel borde även vara tillgängliga i Afrika, Asien och Latinamerika samtidigt som de marknadsförs i rika länder, inte efter att folk har kämpat i åratal för att få tillgång till dem. För att åstadkomma detta måste man redan från början, under forsknings- och utvecklinfasen av läkemedlet, tänka på behoven hos människor i utvecklingsländer.

I rapporten presenterar Läkare Utan Gränser också en analys av Brasiliens och Thailands försök att erbjuda antiretroviral behandling till alla sina medborgare som behöver den. Analysen visar att tvångslicenser har varit ett effektivare sätt att få ned priserna än att förhandla om prissänkningar med läkemedelsföretag eller att förlita sig på företagens prissättning i olika länder. Läkemedelsföretagen tillämpar ofta olika priser i olika länder för samma läkemedel. De allra fattigaste länderna behöver till exempel inte betala lika mycket för vissa äkemedel som ett mer utvecklat land. En tvångslicens innebär att man kan bryta ett patent på ett läkemedel som landet är i stort behov av. Detta gör det möjligt för företag som producerar generiska läkemedel, det vill säga fullgoda kopior, att tillverka medicinen till väsentligt lägre priser.

I januari 2007 utfärdade Thailand en tvångslicens för att överkomma hindret med patent för lopinavir/ritonavir, ett viktigt andra linjens läkemedel. Licensen gav landet rätt att lagligt antingen importera eller att producera läkemedlet lokalt. Kostnaden för att behandla en patient i ett år med lopinavir/ritonavir är nu fyra gånger lägre än för bara ett år sedan. Priset har gått ner från 2800 dollar per år och patient till 695 dollar. Men det är fortfarande alldeles för dyrt för de flesta människor i Thailand där den genomsnittliga årslönen är 1600 dollar.

Rapporten visar att priset på andra linjens antiretrovirala läkemedel har gått ner avsevärt det senaste året. Dessa läkemedel används när hivviruset hos patienter som behandlas med antiretrovirala läkemedel blivit resistent mot de mediciner som patienten först fick och behöver nya mediciner. Prisnedgången har skett till stor del tack vare att Thailand utfärdade tvångslicensen för lopinavir/ritonavir, ett andra linjens läkemedel.