Sierra Leone: Insatser mot malaria utökas

2004 ändrade Sierra Leones regering landets nationella riktlinjer för behandling av malaria. Idag, två år senare, har inte mycket hänt.

I juli 2004 ändrade Sierra Leones regering landets nationella riktlinjer för behandling av malaria, en sjukdom som varje år kräver tusentals liv. I teorin innebar detta att man övergav de läkemedel som malariaparasiten har blivit resistent mot och istället införde ett behandlingsprotokoll som kallas Artemisininbaserad kombinationsterapi, ACT. Dessvärre har arbetet med att införa den nya behandlingen gått långsamt. Två och ett halvt år senare har endast en del av läkemedlen, beställda av den Globala fonden, nått Sierra Leone. Alldeles för få läkemedel finns tillgängliga för att möta behovet, vilket lämnar en del hälsodistrikt dåligt utrustade att behandla sjukdomen.

Vanligaste dödsorsaken

– Malaria är den vanligaste dödsorsaken i Sierra Leone. Som alltid är barn under fem års ålder och gravida kvinnor mest sårbara, säger Susanne Elofsson, landansvarig för Läkare Utan Gränser i Sierra Leone. På Läkare Utan Gränsers kliniker i distrikten Bo och Pujehun görs cirka 26 000 konsultationer varje månad. Nästan hälften – 10 000 – är malariafall. Av de inlagda patienterna på sjukhuset i Gondama är 75 procent barn under fem år, varav 92 procent är drabbade av malaria.

En studie över dödligheten som Läkare Utan Gränser gjorde i augusti 2006 visade att ett alarmerande antal barn fortfarande dör till följd av malaria, trots de ökade ansträngningarna för att komma tillrätta med problemet. Även i de områden där kvinnor och barn kan få behandling gratis är det många som inte söker vård när de blir sjuka.

Civila samhället involveras

– Detta beror delvis på avståndet till klinikerna och delvis på det finns gott om medicinmän ute i byarna. Många av våra patienter kommer in för sent för att kunna botas. Vissa har också behandlats med traditionell läkekonst innan, vilket kan vara ödesdigert. För att försöka minska barndödligheten beslutade vi oss för att involvera det civila samhället i arbetet, säger Susanne Elofsson. Efter upptäckten av de höga dödstalen 2006 startade Läkare Utan Gränser två uppsökande team. De besökte ett antal byar i distriktet. Utöver att informera byborna om sjukdomen, fick dessa också möjlighet att testa sig. De som befanns sjuka fick omedelbar behandling. Alla familjer med små barn och gravida kvinnor fick dessutom impregnerade myggnät för att kunna skydda sig mot myggor nattetid. Den uppsökande verksamheten fungerar bra, enligt Susanne Elofsson.

– I nästan varje by som vi besöker stöter vi på allvarliga fall av malaria som vi måste skicka vidare till sjukhuset i Gondama. Under 2007 utvecklar vi den uppsökande verksamheten ytterligare. Den första uppgiften för teamen blir att välja ut särskilt utsatta områden för insatsen. Med hjälp av de lokala hälsomyndigheterna ska personal inom barn- och mödravården utbildas i att använda snabbtest för att ställa diagnos. Personalen får också lära sig att behandla malaria och identifiera vilka patienter som bör behöver läggas in på sjukhus, säger hon.

Fortsatt lobbying

Samtidigt fortsätter Läkare Utan Gränser att lobba för en omfattande implementering av ACT.

– Äntligen verkar det finnas en vilja att bekämpa malaria i Sierra Leone, säger Susanne Elofsson. – Men regeringen och biståndsorganisationer måste tillsammans se till att alla kliniker i landet kontinuerligt förses med ACT, och att medicinen blir tillgänglig för folket. Vi har inte råd att förlora mer tid.