Pakistan – ”Det påminner mig om bilder från en krigszon”

Tisdagen den 11 oktober

Jag anländer till Pakistans huvudstad Islamabad den 10 oktober tillsammans med den landansvarige Nick Lawson och logistikern David Lang. Här möter vi kollegor från Holland och Belgien. Vi beslutar att dela på oss, så att vi kan undersöka förhållandena i så många områden som möjligt. Våra kollegor beger sig till det pakistanska Kashmir och vi ger oss av till Mansehra och Kagan-dalen, i den nordvästra gränsprovinsen. David stannar kvar i Islamabad för att sköta utsändningen av nödhjälpsmaterial, det mesta med helikopter. Nick och jag beger oss till sjukhuset i Abottabad dit ett stort antal patienter har flugits med helikopter. Alla sjukhusets tusen sängplatser är upptagna och läkare och mediciner finns på plats. Sjukhuset skadades i jordbävningen och därför ligger de sjuka utomhus under bräckliga skydd. De hygieniska förhållandena är eländiga, regnet öser ned och det finns inte tillräckligt med toaletter.

Onsdagen den 12 oktober

Vi har kommit till Mansehra, en region där det bor omkring en miljon människor, varav 30 000 i själva staden. Här är sjukhuset också i dåligt skick, med stora sprickor i väggarna. Huvudbyggnaden och operationssalen är de enda byggnader som fortfarande kan användas. Mellan 400 och 500 patienter ligger i tält utanför sjukhuset. De hygieniska förhållandena är likadana som i Abottabad.

Åttatusen skadade människor har flugits hit med militärhelikopter och det kommer 300 nya patienter varje dag. Ett pakistanskt civilt operationslag är på plats och opererar så gott de kan. Det finns runt 40 läkare. Vi reser runt i Mansehra och ser att man behandlar skadade i skolor, offentliga byggnader och privata sjukvårdsklinker. På universitetsområdet väntar 1 000 patienter och den lokala läkaren utför 150 operationer om dagen. Det finns totalt fem kirurglag i staden. Men på alla de ställen där skadade tas emot råder samma eländiga hygieniska förhållanden och de som operarats följs inte upp.

Balakot är den sista byn som man kan ta sig till med bil. För att nå Kagan-dalen behövs helikopter. Balakot är totalt förstörd. Den pakistanska armén är på plats för att stabilisera de skadade innan de evakueras med helikopter till sjukhus i större städer runt om i landet. Det pakistanska hälsoministeriet har etablerat sjukvårdskliniker och andra länder, bland andra Kina och Förenade Arabemiraten, har också inrättat kliniker. Räddningspersonal är fortfarande på plats. Gatorna är fulla av människor och det är omöligt att se skillnad på de tusentals drabbade och de frivilliga som har kommit för att hjälpa till.

Torsdagen den 13 och fredagen den 14 oktober

På torsdagen återvänder vi till Mansehra för att göra en medicinsk utvärdering av situationen. Mansehra kommer att bli avresepunkten för helikoptrarna. Jag måste också leta efter ett hus till teamen. På fredagen börjar ett team med två läkare och en sjuksköterska, som kommit dagen innan, att arbeta på sjukhuset i Mansehra tillsamman med de pakistanska läkarna. Även om det inte råder någon brist på läkare betyder inte det att organisationen inte är kaotiskt. Vi börjar att lasta ur två sändningar som anlänt, en med helikopter och en med lastbil. Vi börjar också arbetet med att sätta upp ett apotek.

Lördagen den 15 och söndagen den 16 oktober

På lördagen åker Nick på ett undersökande uppdrag till staden Batagram, som har 30 000 invånare. Batagram ligger norr om Mansehra och vägen dit är framkomlig. Det ukrainska och japanska civilförsvaret har upprättat ett sjukhus utanför staden. Efter en del intern diskussion beslutas det att vi ska börja arbeta igen, mest kirurgiskt. Vi sätter ihop två team – ett i Balakot och ett i Mansehra där ett vatten och sanitetsprojekt har startats. Här har man installerat latriner, duschar och vattenpunkter för skadade som ligger i tält. Nästa dag åker Nick till Balakot tillsammans med en logistiker, en sjuksköterska och en läkare. Därifrån rapporterar han att en mängd organisationer – NGOs och andra – strömmar till området.

Måndagen den 17 oktober

Två team som båda består av en logistiker, en sjuksköterska och en läkare lämnar Mansehra och beger sig mot Kagan-dalen i helikopter med ett ton material. Deras arbete kommer att fokusera på två områden i dalen, Kagan och Kawai. Helikoptrarna har sett många byar (några med runt 4 000 invånare) som ännu inte mottagit någon hjälp eller sjukvård överhuvudtaget. I Mansehra sätts tält på 80 m2 upp för att ge postoperativ vård till skadade som är i behov av medicinsk uppföljning.´En kirurg, en anestesiläkare, en operationssköterska, en allmänläkare och en barnmorska har kommit till Batagra för att ta över styrningen av ett sjukhus som det ukrainska civilförsvaret satt upp.

Tisdagen den 18 oktober

Två psykologer från ger sig av från Islamabad till Mansehra och börjar arbeta så fort de anländer. Jean-Francois Cortys dagbok slutar här men Läkare Utan Gränsers insatser i området fortsätter.